Plånboksbekymmer

Riksbanken funderar på att ersätta 20-kronorssedeln med ett mynt. Om vi bortser från att klåfingriga politiker i så fall riskerar att ersätta Selma Lagerlöf med Astrid Lindgren som motiv finns ytterligare en viktig invändning.

Om Sverige blir än mer av ett myntland istället för ett sedelland måste våra plånböcker konstrueras om. Vi män tvingas gå över till tantportmonnäer för att få plats med alla mynt. Dessutom blir jag väl tvungen att skaffa en plånbok även för vänster bakficka för att balansera upp ryggen. Redan idag har jag problem med en alltför tung plånbok och med ett nytt 20-kronorsmynt riskerar jag permanenta skador.

Bilden nedan visar min plånbok. Den är tillverkad av moderiktigt svart läder från, förutsätter jag, självdöd ko, och införskaffades på Clas Ohlson för endast 149 kr. Kvaliteten är utmärkt och plånboken har en väl avvägd blandning av fack och kortfickor.

Ansiktsregn och tvättstugeflugor

Det gör inget om vintern anländer redan imorgon. Göteborg är en fin stad men den har en svaghet: hösten. Ni som bor på landet är vana vid vanligt lodrätt regn men här i Göteborg regnar det framifrån, vägrätt, rakt i ansiktet. Jag gillar att vara ute men när man utsätts för det Göteborgska ansiktsregnet blir man till slut trött och börjar längta efter vintern.

Regnet kostade mig en tia idag. Jag var och handlade på Willys i Gamlestan och av någon anledning har varje butik där var sin förvaringsplats för kundvagnar. Ofta tvingas man parkera långt från Willys, t ex utanför Harald Nyborg eller Överskottsbolaget. Så även idag. Efter att ha handlat färdigt utsattes jag för det Göteborgska ansiktsregnet och bestämde mig därför för att det helt enkelt inte var mödan värt att bege mig flera hundra meter till Willys kundvagnsförvaringsplats för att få tillbaka min tia. Jag gjorde ett tafatt försök att koppla ihop Willys-vagnen med en Harald Nyborg-vagn men gav upp och ställde den mitt på parkeringsplatsen i hopp om att den skulle rosta sönder.

Mörker, ansiktsregn, varsel och börsras varje dag. Det är tur att man snart kan börja trösta sig med pepparkakor och glögg. Jag funderar även allvarligt på att sätta upp både adventsstjärna och adventsljusstake redan ikväll för att lysa upp lite här hemma. Julgranen ligger i källaren och där ligger den bra med tanke på spindlarna (nu har dom ju börjat käka fåglar), men annars hade det verkligen inte skadat med lite kraftfull diodbelysning.

I morse skulle jag förresten tvätta. Väl i tvättstugan upptäcker jag att det kryllar av flugor. Det visade sig att någon dum jävel hade kastat en banan i sopsäcken. Låt oss därför gå igenom tvättstugereglerna en gång till: 1. Hunden skall inte följa med ner i tvättstugan och håra av sig, 2. Bananer skall ej kastas i sopsäcken.

Om vi bortser från felplacerade kundvagnar, ansiktsregn och tvättstugeflugor har det varit en bra dag.

Löning

Jag slutade lite tidigare än vanligt idag och som alla regelbundna bloggläsare vet resulterar detta alltid i aktieköp. Det är något deprimerande att man idag kan få en post aktier i många företag för endast en bråkdel av värdet för bara ett år sedan.

Aktieköpet var dock inte större än att det fortfarande finns kvar ett överskott efter dagens löneutbetalning. Shoppingen är lite eftersatt och jag behöver ett par nya skor och kanske även en vinterjacka. Överskottet är alltså snart förbrukat.

Kyliga tider

Jag är inte ensam om detta problem. Jag delar det med många andra. Vetskapen om den delade bördan hjälper mig dock inte. Det är lika svettigt att sitta i vinterjacka på bussen i eftermiddagssolen oavsett hur många medpassagerare jag än ser med tjocka täckjackor.

Jag har ännu inte gått över till vinterjacka. Men det börjar bli dags nu. Problemet är bara att det i och för sig är skönt att vara rejält klädd på morgonen men att det blir för varmt att bära vinterjacka på eftermiddagen. Finns det någon lösning på detta problem?

ICA lyssnade

Jag kritiserade för en tid sedan ICA för missriktad marknadsföring. Jag utsattes regelbundet för "köp 2 betala för 1" erbjudanden. För mig, som är ensamstående, är sådana erbjudanden på färskvaror helt värdelösa.

ICA har lyssnat på min kritik och istället lanserat ett system med personligt anpassade erbjudanden. I veckan fick jag därför hem ett erbjudande om att köpa 8 olika varor med 20 procent rabatt, varor som jag brukar köpa, båda ofta och mera sällan. Bra ICA!

Vissa kritiker hävdar att den personliga integriteten kränks när ICA granskar tidigare köp för att kunna anpassa sina erbjudanden på individnivå. Låt bli att använda kundkorten då. Svårare än så är det inte.

Ekonomibloggarna

Per Penning skriver om sitt medlemskap i Skattebetalarnas förening. På Skattebetalarnas hemsida kan man testa sitt eget skattetryck. Jag kör inte bil, röker eller dricker inte och får därmed ett skattetryck på beskedliga 52 procent. Testa dig själv här.

Robert, en ny men duktig bekantskap, skriver om ett annat medlemskap, det i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan förefaller vara ett riktigt favoritgnällämne bland ekonomibloggarna. Tydligen finns det inga värre religioner att klaga på i dagens Sverige än den mycket milda variant av kristendom, där frälsning inte ens är ett krav, som Svenska kyrkan representerar. Jag är helt säker på att många kommer ångra sig bittert när de upptäcker att alternativet till folkkyrkan inte stavas ateism utan islam.

Finanskvinnan har läst en bok. Man kanske inte skall såga böcker rakt av bara baserat på en bloggrecension av densamma men när forskarna utelämnar religiositet som en av de främsta orsakerna till personlig lycka blir jag misstänksam. Att på dödsbädden vara förvissad om sin plats vid herrens sida torde vara av större betydelse för någons lycka än att klara ett prov. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det kommer bara skräp från handelshögskolorna.

Miljonären lånar 100 000 för att köpa aktier. Modigt. Själv är jag för feg för ett sådant agerande. Jag oroar mig för lågkonjunkturen och kommer därför att vid sidan om aktieköp även utöka räntesparandet.

Det Nybergska finansimperiet (jag är hälftenägare men tar inte upp det som en tillgång) analyserar aktier. Yara International har fått se sin aktiekurs krascha. Varför, är frågan. På vilket sätt har bolagets förutsättningar förändrats? Samma fråga kan ställas om de flesta aktier.

Trevliga Ekonomisanering har tyvärr svårt att få sitt hus sålt. Huset verkar fint och priset är inte särskilt högt satt, men i dessa tider är folk helt enkelt inte särskilt köpsugna.

Nu vet jag hur det känns

Jag vaknar av att mobilens larmfunktion ger ifrån sig ett gräsligt pipande ljud. Därefter stänger jag av klockradion som fungerar som backup i fall jag skulle råka somna om. Text-tv ägnas några minuter. Kanske har det hänt något viktigt under natten.

Iväg till badrummet, via vardagsrummet, för att borsta tänderna. På vägen tillbaka till sovrummet, jag går via hallen, passar jag på att öppna kylskåpet och plocka ut maten jag gjorde i ordning föregående kväll. I morse fanns maten inte där. Konstigt. Tydligen hade jag lagt min mat i ryggsäcken redan på kvällen. Ner i soporna med den. På med kläderna och ut genom dörren. Trottoaren och spårvagnshållplatsen har ni sett.

Jag kom visserligen hem sent igår kväll men det var först idag jag upptäckte att jag tydligen var gravt hjärnskadad (se rubriken). På min köksbänk hittade jag i eftermiddags nämligen en yoghurtförpackning, och i kylskåpet fann jag en Pringlestub. Tre hjärnsläpp på en kväll är lite väl mycket. Jag tror jag skall tillbringa helgen i sängläge.

"Har sökt 70 jobb på ett halvår"

Den arbetslöse civilingenjören Hussein Sayed Hassan, Vimmerby, intervjuas i Aftonbladet. Han är inne på Arbetsförmedlingens hemsida två gånger varje dag. "Om jag hittar något som passar mig så mejlar jag direkt. 70 ansökningar på sex månader. Hittills bara nej. I dag dömer Hussein ut det svenska systemet."

Jag hävdar inte att det är lätt att hitta arbete. Det jag reagerar mot är att såväl Hassan som Aftonbladets rubriksättare tycker det är mycket att söka 70 jobb på sex månader. I genomsnitt har Hassan sökt två jobb i veckan. Det minsta man kan begära av en arbetslös person är att han gör arbetssökandet till en heltidssysselsättning. 2 ansökningar per dag (360 på 6 månader) är ingen övermänsklig prestation. Jag reagerar också mot att han tycks vara bunden vid Platsbanken. Som civilingenjör skulle han förmodligen ha stor nytta av att kontakta bemannings- och rekryteringsföretag istället.

Diskriminering av ensamstående förstör miljön

Det är ingen nyhet att ensamstående diskrimineras å det grövsta i dagens Sverige. Barnfamiljer gynnas på de ensamståendes bekostnad. Staten straffbeskattar de ensamstående och omfördelar utan att skämmas varje år tiotals miljarder kronor från ensamstående till barnfamiljer. Detta kan jag leva med.

Vad som är värre är att inte bara staten diskriminerar oss ensamstående. Livsmedelsproducenterna och butikerna gör det också.

Hur ofta ser vi inte erbjudanden om att köpa 2 men betala för 1? Som ensamstående klarar jag inte av att förbruka en limpa bröd innan datumet går ut så vad skall jag göra med två?

Margarinförpackningarna är så stora att en person omöjligt kan förbruka allt innan det härsknar. Jag kastar mer margarin än jag konsumerar. Det är inte bra för vare sig plånboken eller miljön.

Jag kräver inte att margarintillverkarna skall minska förpackningsstorlekarna. Jag nöjer mig med att förpackningen delas i två delar så att allt margarin kan förbrukas utan att behöva slängas.

De producenter som lanserar mindre förpackningar av livsmedel med begränsad hållbarhet, alternativt delar förpackningen i två delar, kan attrahera en mycket stor kundskara. Sverige är nämligen det land i världen med flest ensamhushåll. Det finns flera miljoner ensamhushåll i Sverige. Arbetande singlar är dessutom en köpstark kundgrupp. Trots detta ignorerar butiker och livsmedelsproducenter de ensamstående fullständigt. Marknadsföringen inriktas helt på barnfamiljer. Jag kräver inte att barnfamiljerna skall förbjudas, även om samhället skulle bli bättre om de försvann. Nej, jag kräver bara i miljöns namn lite bättre omsorg om oss stackars köpstarka singlar.

En liten framgång

Jag har ett problem. Jag ägnar mig ibland åt illegal nedladdning av upphovsrättsskyddat material, främst filmer. Filmerna är ofta mer än två timmar långa. Batterierna i min laptop klarar inte alltid av att hålla datorn igång under en hel film. Väldig ofta stänger datorn av sig själv just när det är som mest spännande. Det är inte bra.

Idag lyckades jag dock se hela Indiana Jones utan några som helst problem. Filmen var precis lagom lång. En liten framgång är också en framgång.

Dance of the Dead är för övrigt en riktigt usel zombiefilm som jag spolade igenom på 3 minuter för att ändå kunna säga att jag har sett den.

Finanskvinnan spekulerar

Jag läste i Finanskvinnans blogg (inte Erin Burnett utan hon den andra) att hon "är ... tämligen övertygad om att bloggens läsare tror de kan spara ihop mycket pengar i större utsträckning än personer som inte läser ekonomirelaterade bloggar". Detta angående en poll hon anordnat om huruvida hennes läsare tror sig kunna spara ihop en miljon kronor eller inte.

Jag har ännu inte lyckats hitta en enda ekonomiblogg där resan till miljonen har varit framgångsrik. Under ett års läsande har noll ekonomibloggare nått fram till målet 1 miljon kronor. Tvärtom har vi kunnat se oerhörda ras i ekonomibloggarnas förmögenheter. Mot denna bakgrund torde den genomsnittliga ekonomibloggläsaren vara mindre benägen att tro att hen kan spara ihop en miljon kronor (hen är ett könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular nominativ, populärt i vissa genusvetenskapliga kretsar) än de personer som ännu inte bekantat sig med ekonomibloggarnas gigantiska misslyckande.

En sak till. Nu när ni har sett hur det ser ut när man skriver hen kan vi väl enas om att aldrig mer använda detta fruktansvärda ord?

Min lediga dag

Jag somnade utmattad igår kväll. Trots det planerade jag ett tidigt uppvaknande. Min inbyggda väckarklocka fungerade tyvärr inte och först klockan sju steg jag ur sängen.

Att arbeta suger verkligen. Det är inte så att jag lider på själva arbetsplatsen. Det är snarare så att arbetet hindrar mig från att göra andra saker jag tycker mycket om.

Idag promenerade jag iväg till konditoriet för att köpa frukostbröd. Några kanelbullar slank också ner i påsen. Jag avstod dock från att även köpa en frukostbakelse. Konditoriet ligger endast några meter från min bostad. Trots det köper jag nästan aldrig färskt bröd där. Jag åker ju iväg till jobbet innan det öppnar och när jag kommer hem äter jag hellre annat.

Klockan sju satt jag vid mitt köksbord med en kopp te. Utanför fönstret såg jag folk skynda sig, ibland springa, för att hinna med sin spårvagn. Såna dårar, tänkte jag. Såna dårar som beger sig till jobbet när de kan sitta hemma vid köksbordet och dricka te.

Nu är klockan elva. Utanför fönstret promenerar ett pensionärspar och jag har precis ätit lite nybakat bröd och en halv kanelbulle. De arbetslösa vet inte hur bra de har det. Jag funderar en stund, men bestämmer mig slutligen för att välja en stunds läsning framför att titta på Grand Design på Discovery.

Det är lugnt och tyst hemma. Jag är inte stressad eller på dåligt humör. Klockan är elva och jag är på gott humör. På arbetsdagar är det inte ovanligt att folk genom sitt agerande lyckas få mig småirriterad redan klockan sju. Egentligen blir jag inte irriterad. Jag bara låtsas vara irriterad eftersom en halvsur blick och en snabb titt på klockan för det mesta får folk att inse att arbetet börjar klockan sju och att det alltså är att föredra att dricka sitt te och röka sina cigarretter innan klockan blir sju.

Jag såg en gång ett nyhetsinslag från en liten norsk by. Byns skola var stängd på onsdagar och eftersom föräldrarna var tvungna att stanna hemma och passa barnen var alla andra arbetsplatser också stängda. Om jag fick välja skulle jag jobba 10 timmar per dag i fyra dagar och istället vara ledig tre dagar. Norrmännen vet minsann hur livet skall levas. På den tredje lediga dagen skulle jag ta på mig min kofta och ge mig upp på fjället (i mitt fall en liten bergknalle) för att äta smörgås, titta på utsikten och njuta av den friska luften.

Bufferten lämnas orörd

Man kan tycka att det accelererande börsraset borde ge goda köpmöjligheter. Jag har exempelvis över 70 000 kr på ett buffertkonto som jag i princip skulle kunna köpa aktier för. Problemet är bara att bufferten finns där för att trygga min ekonomi i osäkra tider. Finanskrisen riskerar att resultera i klart kännbara konsekvenser på arbetsmarknaden. I hemstaden Göteborg har de båda Volvobolagen på kort tid sparkat tusentals anställda. Underleverantörerna kommer att avskeda minst lika många och även konsultbolagen får känna på neddragningarna. Totalt kommer säkert tiotusen anställda mista sina jobb i Göteborgsregionen enbart som en följd av de båda Volvobolagens neddragningar. Även i övrigt ser det ut som om vi står inför en stram arbetsmarknad. Då gäller det att ha sin privatekonomi i ordning. Nej, bufferten lämnas orörd.

Märkligt

Jag finner det en smula märkligt att när jag som ensamstående, och inte ens fet, handlar mat på Willys visar kvittot 950 kr.

Ekonomisk ställning 3 oktober 2008

Tillgångar och skulder 3 oktober 2008

Pengar: 71 460 kr.
Aktiefonder: 56 212 kr.
Aktier: 69 411 kr.

Kortkredit: -2 116 kr.

Summa tillgångar och skulder: 194 967 kr.

Jämfört med månadsskiftet augusti/september har nettotillgångarna minskat i värde med 13 779 kr (6,6 procent). Sammanställningen gäller dock en något längre period är vanligt. Under september månad minskade nettotillgångarna med cirka 4 procent. Sedan tillkommer alltså ytterligare tre dagars konsumtion samt fortsatt börsfall under oktober månads första dagar.

September har varit min i särklass sämsta sparmånad hittills. Dels beroende på att börsmånaden varit sällsynt extremt jävla värdelös, dels beroende på att jag inte har sparat särskilt mycket pengar. Sammantaget ger detta ett mycket dåligt resultat. Å andra sidan har jag anskaffat många tuffa prylar som ger god uppmuntran i börsmörkret, bland annat en ficklampa.

Jag får väl trösta mig med att åtminstone ett ekonomiskt beslut varit lyckat i år, nämligen det att öka storleken på bufferten.

Nya redovisningsrutiner

Ända sedan bloggens födelse har jag redovisat en ekonomisk översikt per den sista i varje månad. Jag kommer i framtiden redovisa ungefär en sådan ekonomisk översikt varje månad men datumen kan komma att variera. Det börjar nämligen bli jobbigt att sätta sig och räkna samman allt en vardagkväll mitt i jobbveckan bara därför att jag "måste". I fortsättningen kommer jag därför inte hålla lika strikt på att översikten skall gälla månadens sista dag. Fortsättningsvis kan det mycket väl hända att jag presenterar denna alltid lika efterlängtade rapport sista dagen i månaden, men mer troligt är att det sker första helgen i den nya månaden.

Nästa redovisning kommer troligen att ske på lördag. Att september var en fruktansvärt dålig månad är redan uppenbart. Nettotillgångarna har minskat i värde med cirka 4 procent jämfört med föregående månad.