I samband med att jag igår bestämde mig för att köpa MLIIF New Energy Fund såg jag även över resten av fondportföljen. Jag har nu därför beslutat mig för att sälja min Japanfond, med förlust är väl bäst att tillägga. De 3000 kronor jag placerade i fonden för cirka 2 år sedan har nu minskat i värde med 23 procent. Lyckligtvis har mina andra fonder gått betydligt bättre.
Anledningen till att jag överhuvudtaget köpte Japanfonden var att så kallade fondexperter spådde att Japanfonder skulle gå bra under 2006. De hade naturligtvis fel, precis som vanligt.
Ur ett riskspridningsperspektiv är det inte nödvändigt att ha olika regionala fonder i portföljen. Jag pratar då om mogna marknader som USA, Europa och Japan. Det räcker gott och väl med en, eller flera, globalfonder. Däremot kommer jag även fortsättningsvis ha ett stort inslag av fonder inriktade på specifika tillväxtmarknader, Indien, Kina, Ryssland etc, snarare än att köpa bara en BRICT-fond. Jag vill nämligen ha möjlighet att öka respektive minska på varje enskild tillväxtmarknad beroende på hur dessa utvecklas. Jag ser inte samma behov när det gäller de mogna aktiemarknaderna.
Min nya fond blir den första branschfonden i portföljen. Vi får väl se om det kommer flera. Jag är inte en person som vill ändra och möblera om i portföljen särskilt ofta. När det gäller branschfonder kan förutsättningarna ändras markant beroende på t ex konjunktur och trender, och dessa kräver alltså en större uppmärksamhet om man vill undvika att gå på minor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar