Att jobba med pengar

Jag har under en kortare period varit anställd som kassör på en av landets uppräkningscentraler. Detta påmindes jag om när jag läste en annan bloggares (Miljonär innan 30) önskan om att hantera kontanter i sitt yrke. Jag hanterade under denna tid mångmiljonbelopp i kontanter varje dag.

På en uppräkningscentral tar man främst hand om butikernas dagskassor. Väktare hämtar dessa dels direkt från butikerna, dels från särskilda deponeringsautomater där butikerna kan stoppa in sina dagskassor. Jobbet gick i korthet ut på att jag gick och hämtade en påse med pengar. Jag satte mig vid min uppräkningsstation och räknade och sorterade pengarna samt förde in uppgifterna i en dator. Sedlarna paketerades i 100-pack, förseddes med ett pappersband och stämplades med min signatur. När jag räknat igenom ett antal pengapåsar och fått ihop hela behållare med 500-, 100- 50- och 20-kronors sedlar tog jag med mig dessa och lämnade in på en annan avdelning. Mina buntar kontrollräknades sedan av en annan kassör i gigantiska sedelräkningsmaskiner. Detta var den del av jobbet jag verkligen avskydde eftersom sedlarna hela tiden fastnade i dessa maskiner, som jag aldrig riktigt lärde mig att behärska. Ibland resulterade stoppen i att pengarna formligen yrde ut ur maskinen som ett gigantiskt pengasnöfall.

När jag satt och packade upp dagskassepåsar hanterade jag kontanter i storleksordningen upp till 10 miljoner per dag. När jag använde den gigantiska pengaräknings- och äkthetskontrollmaskinen handlade det förmodligen snarare om upp till 100 miljoner per dag. Trots detta upplevde jag aldrig någon pengarnas berusning av att vistas i en lokal som närmast kan liknas vid Joakim von Ankas kassavalv. Det var ett riktigt tråkigt, och smutsigt, jobb. Pengar är fruktansvärt snuskiga. De kryllar av bakterier, virus, smuts, knark och allt man överhuvud taget kan tänka sig av partiklar man inte vill ha på sig. Pengahantering är ett smutsigt och slitsamt jobb.

Funderade jag någonsin på att försöka ta med mig någon sedelbunt ut ur lokalen? Nej, faktiskt inte. Inte beroende på att säkerheten skulle vara särskilt rigorös, det var den i och för sig, utan därför att jag faktiskt är en ärlig människa.

Hur såg då säkerheten ut? Uppräkningscentralens säkerhetstänkande kunde delas in i tre kategorier:

1. Personsäkerhet. Alla nyanställda kontrollerades mot alla register som finns. Dessutom fick man genomgå ett psykopatitest. Uppenbarligen är jag inte psykopat eftersom jag lyckades bli anställd.

2. Fysisk säkerhet. För att ta sig in i uppräkningsrummet var man tvungen att passera 4 pansarglasdörrar. Uppräkningsrummet övervakas ständigt med kameror och allt som sker där registreras.

3. Polissäkerhet. Uppräkningscentralen var placerad i direkt anslutning till en större polisstation.

Jag blev inte långvarig på jobbet. Varken förr eller senare har ett arbete fått mig att vantrivas i samma utsträckning. En sak fick jag i alla fall med mig och det är känslan av att hantera mångmiljonbelopp i kontanter. Att hantera andras pengar är inte alls förknippat med samma lyckokänsla som att hantera sina egna.