Somliga straffar Gud genast (Dinkelspielarna och Nordnet)

Strax före höstens Riksdagsval var det en del rabalder kring att familjen Dinkelspiel och dess nätmäklare Nordnet gick ut och tog politisk ställning mot Sverigedemokraterna och för vänsterextrema organisationer, bl a Expo. Jag skrev en del om det här, här och här. Resultatet blev att mängder av kunder lämnade Nordnet och att Nordnetledningen med vd och familjen Dinkelspiel i spetsen framstod som politiskt naiva. Även personer som inte aktivt stödde Sverigedemokraterna fann det märkligt att en bank lade sig i politiken och frivilligt stötte ifrån sig hundratusentals kunder och potentiella kunder.

Nordnets aktiekurs har därefter utvecklats bedrövligt, banken har lanserat stora sparpaket och familjen Dinkelspiel har förlorat stora värden. Familjen Dinkelspiels andra mäklare, Öhman, har också drabbats av stora bekymmer på grund av familjens vanstyre. Hela ränteavdelningen har lämnat och även stora delar av aktieavdelningen har flytt det sjunkande skeppet. Frågan är hur länge familjen Dinkelspiels inavelsstyre av Nordnet och Öhman kan fortskrida innan hela finansimperiet rämnar. Det är allmänt känt att rätt efternamn är viktigare för cheferna på Nordnet och Öhman än att ha rätt kompetens. Familjen Dinkelspiel har redan tvingat på Nordnet något slags SMS-låneföretag så nästa steg är väl att fusionera sina båda problembarn Nordnet och Öhman.

Innan man köper aktier i Nordnet eller blir kund där bör man reflektera över det faktum att man då hamnar i händerna på familjen Dinkelspiel, som inte alltid tänker affärsmässigt. Om Dinkelspielarna retar upp sig på IFK Göteborg istället för Sverigedemokraterna nästa gång kan era pengar försvinna in i AIK:s svarta hål. Så är det med familjeföretag som inte är familjeföretag. Familjer leker med andras pengar och gynnar sina egna på bekostnad av kunder och mer kompetent folk.

Hur har det då gått för de båda kombatanterna efter valet? Diagrammen nedan talar sitt tydliga språk. Så kan det gå.

Hur gick det med Volvos bränsleceller?

När Leif Johansson 1999 sålde Volvo Personvagnar till Ford motiverades beslutet med att Volvo inte var stort nog att hänga med i teknikutvecklingen. Leif Johansson nämnde särskilt att utvecklingen av bränsleceller och alternativa drivmedel skulle kräva stora resurser.

Idag sålde Ford Volvo vidare till kinesiska Geely och några bränsleceller hittar vi ännu ej i några Volvobilar trots att det har gått 11 år sedan Leif Johansson avyttring av Volvo Personvagnar. Kanske var inte ens Ford tillräckligt stora för att kunna finansiera utvecklingen av de fantastiska bränslecellerna...