Lagen om offentlig upphandling och dess eventuella samband med ständiga kollektivtrafikkollapser i Göteborg

Kollektivtrafiken i Göteborg är uppbyggd kring spårvagnstrafik. För några år sedan skulle det inhandlas nya spårvagnar till Göteborg. Sådana inköp kan inte göras hur som helst utan måste ske enligt lagen om offentlig upphandling. Det italienska företaget Ansaldobreda vann upphandlingen och fick börja leverera sin spårvagn M32 till Göteborg.

Just nu har Göteborgs samtliga 31 spårvagnar av modell M32 tagits ur trafik. Göteborgs spårvägar misstänker att vagnarna inte har klarat av den senaste tidens kyla. Ansaldobredas spårvagnar har kantats av problem alltsedan de först levererades till Göteborg. Det har varit problem med ljudnivån, förarmiljön, hjulslitage, krängningar och så vidare. Det ena problemet har avlöst det andra och nu har alltså samtliga vagnar tagits ur trafik samtidigt. Svensktillverkade spårvagnar från 1960- och 1980-talen har istället tagits i bruk som ersättningsvagnar. Spårvagnar byggda på 1960-talet rullar fortfarande. De nybyggda italienska vagnarna rullar inte. M32 är en skitprodukt. Ansaldobreda som tillverkar denna skitprodukt är enligt logikens alla lagar därmed ett skitföretag.

Så ligger det till.

Ansaldobreda lyckades vinna den offentliga upphandlingen trots att man är ett skitföretag med skitprodukter. Hur kan det komma sig?

Problemet med Lagen om offentlig upphandling är att den inte ger utrymme för sunt förnuft. Alla vet att italienska företag inte klarar av att bygga komplicerade produkter av god kvalitet. Men det kan vara svårt att belägga detta med fakta. Om ett privat företag hade genomfört motsvarande upphandling och kunnat konstatera att Ansaldobreda lagt det lägsta budet hade det inte varit svårt att säga nej tack, vi vill inte ha era skitprodukter oavsett pris. Skattefinansierade organisationer saknar den möjligheten. Göteborgs kollektivtrafikresenärer betalar nu priset för en stelbent lag om offentlig upphandling. Lagen borde förses med en klausul om att i sådana fall då det är allmänt känt att företaget som har lämnat det lägsta budet är värdelöst, alternativt har sitt säte i ett land med tveksam kompetensnivå (läs Italien, Frankrike och Storbritannien), skall ett högre bud kunna antas istället.

Att politikerna vid upphandlingen satte tillgänglighet som främsta krav och därmed krävde låggolv genom hela vagnen (med därpå följande problem avseende ljudnivå samt hjul- och spårslitage) är en faktor jag inte tänker kommentera i detta inlägg.

Spårvagn från helvetet. Låt er inte luras av vagnens fina linjer och väl avvägda färgsättning.