För första gången på mycket länge innebär regeringens försvarsproposition att arméstridskrafterna inte minskas. Ett trendbrott.
Visst låter det bra att 50 000 man skall kunna vara stridsberedda inom en vecka, men det kan dröja 10 år innan vi är där och då kanske minnet av Rysslands anfall mot Georgien har bleknat så pass att nya försvarsneddragningar återigen föreslås och genomförs.
Armén kommer huvudsakligen att bestå av så kallade lätta förband. Detta svarar väl mot framtida säkerhetsbehov eftersom vi snarare har att se fram emot en motståndare i gerillamannens skepnad, stridande bland civilbefolkningen i våra storstäder, snarare än en välutrustad och välorganiserad konventionell fiende som Ryssland.
Av demokratiska skäl hade jag gärna sett ett fortsatt värnpliktsförsvar. Ett yrkesförsvar skyddar makten från folket. Ett värnpliktsförsvar skyddar folket mot makten. Men eftersom försvarsmaktens huvuduppgift inom några decennier kommer att vara att understödja polisen i dess nedkämpning av förortsjihadister inser jag att ett yrkesförsvar i detta avseende är att föredra. Om Ryssland fortsätter att utvecklas i riktning mot en auktoritär gangsterstat med stormaktsambitioner kan det bli nödvändigt att skapa ett slags inrikestrupper för att möta hotet från förorterna, vilket ger utrymme för Försvarsmakten att inrikta sig på de yttre militära hoten. Kanske kan Hemvärnet få rollen som den svenska motsvarigheten till andra staters inrikestrupper?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar