Efter krav på ny studie för att erhålla godkännande för Imlifidase i USA rasade Hansa Biopharma 40 procent på börsen idag. Jag hade i och för sig sålt av nästan hela mitt innehav under det gångna året men det kraftiga fallet drog ändå ner min portfölj med cirka 0,4 procent. Ytterligare hälften av aktierna såldes av i öppningscallen, vilket innebär att Hansa nu är ett mycket litet innehav för mig. Jag har dock haft en trevlig resa i aktien och vill gärna följa med hela vägen till marknaden, för i slutändan är jag säker på att det blir ett godkänt läkemedel, och tänker därför inte sälja av den sista slatten om 100 aktier.
Utöver Hansa äger jag i sektorn Oncopeptides, Sedana Medical, Xspray samt finska Herantis, som noteras i Stockholm på måndag. Efter kraftiga försäljningar och kursnedgångar i Hansa och Oncopeptides utgör dessa förhoppningsbolag endast cirka 2,5 procent av portföljen. Det var dock inte länge sedan (hösten 2018), som bara Hansa utgjorde 10-15 procent av hela min portfölj. Dit vill jag inte igen. Jag märker att jag blir mer och mer indexkramande och riskavert i takt med att aktieportföljen växer i storlek. Jag blir dessutom mer och mer medveten om hur hopplöst det är att skilja agnarna från vetet i den biotäcka sektorn. Gång på gång redovisar så kallade lågriskförhoppningsbolag misslyckade studieresultat (nu senast Moberg) vilket bara visar att det inte finns något som heter låg risk i denna sektor.
Samtidigt måste jag medge att jag tycker det är väldigt kul och givande att investera i forskningsbolag. Jag tänker därför inte upphöra med detta. Det jag istället gör är att justera vad som är lämpliga storlekar på denna typ av innehav. Det kommer krävas mycket hög conviction för att jag skall låta en biotäck aktie utgöra över 1 procent av mina tillgångar. En normal size kommer snarare att vara kanske 0,5 procent.
Avslutningsvis en bild över mina köp och sälj i Hansa. Det har varit en mycket spännande resa!