"Man kan inte förbjuda fattigdom" - Om tiggeriförbud

Från diverse hysteriskt folk hörs ofta argumentet "Man kan inte förbjuda fattigdom" när frågan om tiggeriförbud diskuteras.

Det är helt korrekt att fattigdom inte kan förbjudas men förespråkar man förbud mot tiggeri, vilket jag gör, är det inte omtanken om de hitresta EU-migranterna och deras eventuella fattigdom som står i fokus. Jag vill att tiggeriet skall förbjudas eftersom tiggarna förfular gatumiljön, bidrar till otrygghet, är en fara för synskadade och handikappade samt ofta är en del av större kriminella organisationer som ägnar sig åt stölder, prostitution och annat när de inte tigger.

När jag förespråkar tiggeriförbud gör jag det utifrån ett nationalstatsperspektiv (är ni ungdomar med bakgrund i Sverige förstår ni inte begreppet nationalstat, men alla andra länder på denna planet styrs utifrån vad som gynnar den egna nationalstaten, det är bara i Sverige begreppet kan kännas främmande), dvs vad som gynnar Sverige och svenskarna. Tiggarna från Rumänien och Bulgarien är främst ett bekymmer för regeringarna i Rumänien och Bulgarien, även om de naturligtvis också har ett personligt ansvar för sin egen livssituation.

Nej, att fattiga människor har bestämt sig för att resa genom Europa, bosätta sig i Sverige och här tigga för sin försörjning är inget skäl mot tiggeriförbud utan tvärtom ett argument för tiggeriförbud. När människor som inte hör hemma i ett land agerar på ett sätt som försämrar det landets förutsättningar är det högst rimligt att snabbt lagstifta bort problemet.