" - Jag har tänkt att vi skulle kunna köpa aktier, sa hon. Då skulle vi kunna tjäna pengar.
- Nej. Det kan vi väl inte göra.
- Varför det?
- Inte kan vi köpa aktier. Varför får du en sån idé?
- Jag tänkte bara på vår ekonomi.
Hon ordnade till sin kudde, la sig några centimeter ifrån mig. Sedan somnade hon nästan genast. Jag tror att vi sa god natt till varann, men jag är inte säker. Hon sov alltid med öppen mun, jag blåste lite grand på hennes hår. Det var alldeles för mörkt för att jag skulle kunna se det tydligt, men jag kände hårstråna röra sig mot mina fingertoppar. Jag satte mig upp i sängen, tittade mot fönstret, rullgardinen som släppte in en svag strimma av gatubelysningen. Det är fel att säga att jag då tänkte på någonting särskilt. Allting skedde under kanske en minut. Jag böjde mig över henne, tog ett strupgrepp och klämde till, och hon öppnade ögonen, men jag tror inte att hon såg någonting. Hennes ögon var på ett konstigt sätt okoncentrerade. Jag vet inte, det kan ha varit mindre än en minut, några sekunder bara. Hon dog omedelbart, det hade varit så lätt. " Nyår, Stig Larsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar