Den skattefinansierade tokstollen Fatima Doubakil och en statsminister som gör skillnad på folk och folk

Sverigedemokraternas debattartikel i Aftonbladet har fått extremt mycket uppmärksamhet i samtliga svenska medier. Artikeln som sådan intresserar mig inte nämnvärt utan jag vill istället rikta fokus mot två andra aspekter av debatten.

Statsministern och alla andra partiledare fördömde artikelns innehåll. Det är märkligt. För inte så länge sedan var ju statsministern av uppfattningen att svensk grundlag förbjöd honom att kommentera eller fördöma innehållet i svenska tidningar, ni minns väl fortfarande Aftonbladets antisemitiska hetsartikel som fick Israel att kräva en svensk ursäkt?

Under året har två artiklar i Aftonbladet väckt våldsam debatt. Den första artikeln tar upp myten om judisk blodtörst och är uppenbart antisemitisk. Statsministern hänvisar till grundlagen och vägrar fördöma. Den andra artikeln angriper islam och använder styrkta källor. Statsministern blir fruktansvärt upprörd. Gör statsministern skillnad på folk och folk?

Hetsiga debatter i aktuella ämnen brukar dra till sig tokstollar av alla de slag. Debatten om Sverigedemokraterna drog till sig en person som skulle kunna illustrera ordet Tokstolle i ordboken, nämligen Fatima Doubakil från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, Centrum mot Rasism och Afrosvenskarnas riksförbund.

När Fredrik Malm i fredags morse mötte Fatima Doubakil i debatt i P1 Morgon blev han så upprörd att han i sin blogg senare fällde följande omdöme om Fatima Doubakil: Min motdebattör Fatima Doubakil befann sig sannolikt på en annan planet, möjligen på marxismus-islamistus, som ligger ett antal ljusår bort. Fatima Doubakil hade nämligen i en debattartikel på Newsmill hävdat att Sverigedemokraterna inte är värre än Folkpartiet eller Svenska Dagbladets ledarsida. Fredrik Malm hade kort dessförinnan mött Jimmie Åkesson i SVT:s Debatt och faktiskt lyckats rätt bra, betydligt bättre än Maud Olofsson som ju i SVT:s morgonsoffa blev lika mosad som Mona Sahlin i debatten med Åkesson. Att Folkpartiet skulle vara ett islamofobiskt parti är dessvärre inte sant, vilket är uppenbart för varje sansad observatör. Dock inte för Fatima Doubakil.

Varför ägnar jag överhuvudtaget Fatima Doubakil någon uppmärksamhet? Svar: Jag finansierar hennes verksamhet. Mer om det längre ner.

Utöver att anklaga det mångkulturvurmande partiet Nummer Ett i Sverige, Folkpartiet, för rasism har Fatima Doubakil gjort sig skyldig till ytterligare stolleavtryck i den svenska debatten. Jag tar upp några få.

Som representant för Afrosvenskarnas riksförbund krävde hon ett förbud mot Tintin: Det finns ingen plats för Tintin i ett demokratiskt samhälle. Den DDR-klingande retoriken baserade sig på en granskning av seriealbumet Tintin i Kongo. Hets mot folkgrupp enligt Fatima Doubakil och Afrosvenskarnas riksförbund.

Som representant för Centrum mot rasism gick Fatima Doubakil till våldsamt angrepp mot GB för deras rasistiska glass Nogger Black. Ni minns väl den? Uppenbart rasistisk. Personligen gillade jag inte smaken så jag är lite osäker på om det innebär ett avståndstagande från rasistiska föreställningar eller...ja ni förstår nog. Jag får ringa Fatima för en konsultation.

Fatima Doubakil kallar Folkpartiet islamofobiskt, vill förbjuda Tintin och tycker att Nogger Black är rasistisk. Hon gör det som representant för de skattefinansierade organisationerna Centrum mot rasism, Afrosvenskarnas riksförbund och Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Centrum mot rasism är en paraplyorganisation för diverse opinionsbildande organisationer som bildades för att ta emot och fördela skattepengar vidare. Den kritiserades våldsamt i en artikelserie i Svenska Dagbladet 2005 där ledningen anklagades för vanstyre och ekonomisk misskötsel (kanske är det därifrån Fatima Doubakil, tidigare styrelseledamot i CMR, bär med sig sitt agg mot Svenska Dagbladet som ju tillsammans med Folkpartiet i Newsmillartikeln anklagades för att vara islamofobisk).

Muslimska mänskliga rättighetskommittén är en relativt nystartad organisation. Av det jag har kunnat utläsa från deras hemsida är organisationen klart islamistisk och de mänskliga rättigheter som förespråkas är förmodligen de som omfattas av den så kallade Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam. Kairodeklarationen antogs av muslimska länder som ett alternativ till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som av dessa stater ansågs strida mot islam på områden som kvinnans ställning, religionsfriheten och yttrandefriheten. På MMRK:s hemsida läser jag nämligen att organisationen arbetar med en muslimsk värdegrund för rättvisa för alla människor oavsett etnicitet, religion och politisk bakgrund. Det handlar alltså om muslimska mänskliga rättigheter och inte FN:s universella mänskliga rättigheter. Ur Kairodeklarationen: Artikel 24 - Alla de rättigheter och friheter som anges i denna deklaration lyder under islamisk sharia.

På MMRK:s hemsida läser jag vidare: För att man skall vara en muslim, måste man tro på båda delar, dvs. tron och Sharia. Dessutom måste man tro på att man skall rätta sig efter dem. Informationen om islam på hemsidan hämtas från den fanatiskt bokstavstroende sajten islamguiden.com.

Fatima Doubakil och hennes organisation likställer mänskliga rättigheter med islamisk sharialagstiftning. Trots detta uppseendeväckande faktum har Fatima Doubakil vid ett stort antal tillfällen i offentliga sammanhang, utan närmare förklaring, presenterats som representant för MMRK. Helt okritiskt. Utan vidare granskning. Som om denna organisation är som vilken organisation som helst som arbetar för mänskliga rättigheter. Svenska journalister är sannerligen ett sorgligt släkte.

Det är du och jag och alla andra hårt arbetande (samt döda via Allmänna arvsfonden) människor i Sverige som finansierar åsiktsmaskinen Fatima Doubakil.* Miljonbelopp slussas varje år in i organisationer som anklagar Folkpartiet för att vara islamofobiskt, tycker att Tintin bör förbjudas och att en glass är rasistisk. Fatima Doubakil har gjort karriär i bidragsföreningsträsket och lever på att med hjälp av skattemedel komma med vanvettiga anklagelser mot allt och alla i det svenska samhället. Jag finner mig inte i detta. Inte en enda skattekrona skall betalas ut till stollar som Fatima Doubakil. Vad tycker du?

*Det system som används för att slussa skattepengar vidare till föreningar är mycket komplext och helt oöverblickbart. Jag vill ändå ge några exempel på dessa bidrag. Statliga Ungdomsstyrelsen delade under 2008 ut 3 143 260 kronor till Centrum mot rasism. Afrosvenskarnas riksförbund mottog under samma år 304 414 kr kronor i bidrag från Ungdomsstyrelsen. Källa: Årsredovisning 2008.

Allmänna arvsfonden har under perioden 2003-2009 delat ut inte mindre än 11 293 000 kr till Afrosvenskarnas riksförbund. Centrum mot rasism har under 2008 och 2009 tagit emot 6 489 000 kr från Allmänna arvsfonden. Källa: Arvsfondens projektdatabas.

Ungdomsstyrelsen är inte ensamma om att förse Fatima Doubakils organisationer med skattepengar. Departementen, olika myndigheter, kommuner och landsting är alla frikostiga med den här typen av stöd.

Allmänna arvsfonden

I det fall en avliden person saknar make eller närmare släktingar än kusiner och inte har skrivit ett testamente tillfaller egendomen Allmänna arvsfonden.

Allmänna arvsfonden inrättades 1928 i samband med att arvsrätten för kusiner och avlägsnare släktingar avskaffades av Riksdagen.

Arvsfonden räknas som arvinge till samtliga personer som avlider och som saknar make eller närmare släktingar än kusiner. Om ett testamente finns utesluter detta dock Arvsfonden från arv. I genomsnitt avlider varje år 1 800 personer som får Arvsfonden som arvinge. 1 200 av dessa har skrivit testamente men hela 600 personer får efter sin död äran att betala en hundraprocentig dödsskatt till staten.

Ideella organisationer som arbetar för barn, ungdomar eller personer med funktionsnedsättning kan få stöd ur arvsfonden, läser jag på arvsfondens hemsida. Det verkar bra. Konstigt vore det ju annars, särskilt med tanke på att det inte går att utreda vilken vilja den döde haft, som bekostar alla arvsfondens projekt. Det faktum att den dödes vilja inte är känd borde innebära att dennes pengar endast satsas i projekt som är uppenbart goda och i alla fall åtminstone helt opolitiska samt okontroversiella även ur kulturell och religiös synvinkel.

Leif GW Persson har uppmärksammat att Allmänna arvsfonden betalat ut miljonbelopp till en dömd pedofil. Nu tror jag inte att just detta fall är kännetecknande för arvsfondens verksamhet. En snabb titt i den databas som finns på Allmänna arvsfondens hemsida visar däremot att det definitivt inte är okontroversiell verksamhet fonden i många fall delar ut pengar till.

Om du vet med dig att du saknar arvingar och inte är förtjust i tanken på att din förmögenhet vid din död riskerar att tillfalla "islamiska fredsagenter", diverse vänsterprojekt eller till och med dömda pedofiler eller organisationer som dyrkar döda pedofiler bör du omgående skriva ett testamente, i vilket du själv bestämmer vilken välgörenhet som skall gynnas.