Debatten om ungdomsbrottsligheten

Jag är inte en person som har lätt för att bli upprörd men den debatt (se till exempel denna artikel i Aftonbladet) som på sistone har rasat runt fenomenet allt grövre och tilltagande ungdomsbrottslighet har åtminstone fått mig att höja på ögonbrynen.

Det intryck man får om man följer debatten är att mord, våldtäkt, misshandel, rån, stölder, skadegörelse och annat svineri är ett typiskt svenskt, för att inte säga naturligt mänskligt, beteende för den person som inte får sina materiella behov uppfyllda eller på annat sätt ej anser den egna tillvaron vara optimal. Att det är just vänstern som står för denna misantropiska människosyn kan tyckas vara förvånande, fast kanske ändå inte med tanke på vilka det är som historiskt har svarat för de värsta illdåd vi känner.

Sverige har aldrig varit rikare än nu men med den logik pk-vänstern använder sig av hade man kunnat förvänta sig en riklig förekomst av gruppvåldtäkter, pensionärsrån och batongmisshandlar i Fattigsverige på 1800-talet eller 1900-talets början.

Skolan är bättre, inkomstklyftorna mindre, några fritidsgårdar fanns inte i början av 1900-talet och inget barn behöver gå och lägga sig hungrig. Känns det inte som om vi behöver en annan förklaringsmodell till ungdomsbrottsligheten?