Låt mig berätta för er om det trafikhelvete jag som miljömedveten Göteborgare tvingas stå ut med varje dag på väg till och från arbetet.
Drottningtorget, Centralstationen och Nils Ericsonterminalen utgör tillsammans en gigantisk knutpunkt för hela Västsveriges kollektivtrafik och denna knutpunkt är belägen mitt i centrala Göteborg.
Hur jag tar mig till Centralhuset kan vi lämna därhän men jag står alltså utanför dörrarna vänd mot Drottningtorget varje eftermiddag, och där blir jag stående, ofta ett bra tag. Mellan Centralhuset och Drottningtorget tyckte nämligen stadens trafikplanerare det vara lämpligt att anlägga fyrfilig överbelastad anknytningsväg till Hisingen. Innan jag kan ta mig från Centralhuset till Drottningtorget måste jag först vänta i flera minuter innan trafiksignalerna slår om till rött för bilarna. Jag står tillsammans med hundratalet andra resenärer och väntar på en liten trottoarstump samtidigt som bilar, bussar och lastbilar stressar förbi och stänker ner oss stackars miljömedvetna kollektivtrafikresenärer med slask och svart vatten.
Jag skyndar sedan över det än så länge bilfria Drottningtorget.
På väg till Slussgatan måste jag sedan välja mellan att gå längs en halvt avspärrad trottoar/cykelbana eller att gena över den faktiskt ganska glest trafikerade gatan. Cyklister är livsfarliga och jag väljer därför allt som oftast att gena över gatan i riktning mot Trädgårdsföreningens entré. Jag har varit på väg att bli överkörd av cyklister och bilar ett flertal gånger. Det känns som om avspärrningen funnits där hela hösten men jag har aldrig sett något arbete utföras.
Det är trevligt att gå längs med Trädgårdsföreningens staket i riktning mot Gamla Ullevi.
Efter några hundra meter är det dock slut på det roliga. För att ta mig i riktning mot Gamla Ullevi måste jag nämligen passera tiotalet bilfiler och inte mindre än tre övergångsställen. Först får jag vänta ett par minuter innan jag kan passera de första tre filerna. Hundratals bilar sveper förbi. Därefter får jag promenera cirka 20 meter innan det återigen är dags att låta bilarna få företräde. Har jag tur slår det snabbt om till grönt och jag ilar över vägen, men jag är inte framme vid Gamla Ullevi ännu. Två filer återstår och jag måste som regel återigen vänta på att trafikljuset skall slå om.
Det är trevligt att gå längs med Gamla Ullevi i riktning mot Nya Ullevi. Har jag tur pågår ett aerobicspass på gymmet.
Dessa hinder måste jag övervinna innan jag kan ta mig från Gamla Ullevi till Nya Ullevi. Cykelbana. Cykelbana. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Spårvagnsspår. Spårvagnsspår. Två bilfiler. Två bilfiler. Cykelbana. (Oftast går jag i riktning mot Stampens kyrkogård och då byter vi ut de två sista hindren mot tre bilfiler, två bilfiler, tre bilfiler, gata).
Sträckan mellan Centralhuset och Nya Ullevi är inte längre än 700 meter men gångtrafikanterna passerar följande hinder på sin väg: 4 bilfiler, spårvagnsspår, cykelbana/gata, tio bilfiler, cykelbana, cykelbana, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, spårvagnsspår, spårvagnsspår, två bilfiler, två bilfiler, cykelbana.
Vi befinner oss hela tiden mitt i centrala Göteborg. Drottningtorget, Trädgårdsföreningen, Nya och Gamla Ullevi. Det är naturligt att gå mellan dessa platser men vad fan har bilarna där att göra?
Hela centrala Göteborg klyvs av gigantiska genomfartsleder som utgör ett helvete för alla som inte är bilister.
Göteborg har en förhållandevis liten stadskärna. Det handlar bara om några minuters promenad nästan oavsett var man är på väg. Bilarna fyller därmed ingen funktion i innerstaden (möjligtvis med undantag för viss yrkestrafik). Den enda funktion bilarna fyller i centrala Göteborg är att sänka livskvaliteten för alla gångtrafikanter som för miljöns, hälsans och privatekonomins skull sagt nej tack till bilinnehav.
Mot ovanstående bakgrund gläder det mig därför att trängselskatter är på väg att införas. Det är däremot oklokt att sätta avgiften till så lite som 10 kr för att passera en betalstation. Det måste svida i de lata och miljöförstörande bilisternas plånböcker! Först när det kostar kanske 100 kr per passage lär vi se en sådan dramatisk minskning av biltrafiken i centrala Göteborg att genomfartslederna kan omvandlas till sköna rekreationsområden för trevliga kollektivtrafikresenärer.
lördag 19 december 2009
onsdag 16 december 2009
Dagens elaking: Finanskvinnans "etik"
Finanskvinnan (grattis till jobbet) upptäckte häromdagen att hennes "etiska" portfölj inte var helt "etisk" eftersom MTG bedrev spelverksamhet och pornografi. Jag talade då om för henne att det inte bara var MTG som var "oetiska" utan att hela hennes portfölj var att likställa med en vice fund. Ratos drar in mycket pengar på spritförsäljning, Industrivärdens innehav Volvos dotterbolag Renault Trucks Defence tillverkar militära pansarfordon, Volvo AERO är partner i JAS-projektet, Volvos lastbilar säljs till krigsmakter jorden runt, Scanias motorer sitter i krigsmaterielproducenten Patrias pansarbilar och Scanialastbilar säljs till krigsmakter både här och där, för att nämna några exempel. Ett exempel till, när jag ändå håller på: Berkshire Hathaways stora innehav i Coca Cola, med sin långa historia av att kränka fackliga rättigheter kan ej heller kallas "etiskt, vilket för övrigt även gäller Kraft Food som fått våldsam kritik för bl a olika miljöskandaler. Finanskvinnan lyckas därmed pricka in 1. Spel 2. Pornografi 3. Droger och 4. Vapen i sin "etiska" portfölj.
Men vad är egentligen oetiskt? Svenska staten bedriver spelverksamhet, säljer sprit och för krig i Afghanistan vilket väl måste innebära att alla vi svenskar är världens kräk? Nej, ni är naturligtvis inga kräk, åtminstone inte av den anledningen. Vad är förresten mest omoraliskt, att tillverka vapen som skydd mot en totalitär och aggressiv fiende eller att strunta i vapnen och låta människor leva under förtryck. Var det oetiskt att ta till vapen mot Hitler? Jag får aldrig några bra svar när jag ställer sådana frågor till etiska aktiesparare.
Men vad är egentligen oetiskt? Svenska staten bedriver spelverksamhet, säljer sprit och för krig i Afghanistan vilket väl måste innebära att alla vi svenskar är världens kräk? Nej, ni är naturligtvis inga kräk, åtminstone inte av den anledningen. Vad är förresten mest omoraliskt, att tillverka vapen som skydd mot en totalitär och aggressiv fiende eller att strunta i vapnen och låta människor leva under förtryck. Var det oetiskt att ta till vapen mot Hitler? Jag får aldrig några bra svar när jag ställer sådana frågor till etiska aktiesparare.
tisdag 15 december 2009
Massarbetslöshet, varför inte importera lite städare och diskare för att spä på den ytterligare?
Migrationsverket redovisar i en rapport utfallet av de nya reglerna för arbetskraftsinvandring. Från 1 januari till 1 december beviljades 14 109 arbetstillstånd. Den största gruppen är "Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske" och här hittar vi främst thailändska bärplockare. Mer intressant är att Migrationsverket beviljat nästan tusen arbetstillstånd inom restaurangnäring och 270 tillstånd för städare. Byggarbetare har beviljats ett par hundra arbetstillstånd.
Under ett år när massarbetslösheten slog till mot Sverige väljer regeringen att importera städare och diskare. Tydligen är det omöjligt att hitta städ- och diskkunnig personal bland hundratusentals arbetssökande svenskar och i Sverige boende utlänningar. Alliansregeringen förlorar all trovärdighet när det gäller att bekämpa arbetslösheten då den möjliggör kraftigt utökad arbetskraftsinvandring. En regering som väljer att driva igenom en lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring inom lågkvalificerade yrken utan brist på personal sätter arbetsgivarnas intressen före arbetstagarnas. Moderaterna är definitivt inte något "arbetareparti", hur mycket Fredrik Reinfeldt än försöker lura svenskarna att tro det.
Under ett år när massarbetslösheten slog till mot Sverige väljer regeringen att importera städare och diskare. Tydligen är det omöjligt att hitta städ- och diskkunnig personal bland hundratusentals arbetssökande svenskar och i Sverige boende utlänningar. Alliansregeringen förlorar all trovärdighet när det gäller att bekämpa arbetslösheten då den möjliggör kraftigt utökad arbetskraftsinvandring. En regering som väljer att driva igenom en lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring inom lågkvalificerade yrken utan brist på personal sätter arbetsgivarnas intressen före arbetstagarnas. Moderaterna är definitivt inte något "arbetareparti", hur mycket Fredrik Reinfeldt än försöker lura svenskarna att tro det.
lördag 12 december 2009
Lever Sven Hagströmer som han lär?
Sven Hagströmer är ordförande i Avanza. Sven Hagströmer är också medlem i Humanisterna och aktiv i debatten om det sekulära samhället. Att Sven Hagströmer på sin fritid arbetar mot religion och för det sekulära samhället hindrar honom dock inte från att i egenskap av ordförande i Avanza tjäna pengar på shariafonder.
Vad anser egentligen Sven Hagströmer om Avanzas shariafond? Vad anser han om uttalandet från fondbolaget Selectors Lotta Westerberg: "Vi vet att det finns en stor grupp som representerar cirka 5 procent av den svenska befolkningen som inte tidigare har haft några investeringsmöjligheter i enlighet med sin tro. Och vi bedömer att marknaden kommer fortsatta att växa". Delar Sven Hagströmer Lotta Westerbergs uppfattning att alla muslimer i Sverige är så rättrogna att de endast kan tänka sig att spara i en shariafond? Är det Sven Hagströmers uppfattning att islamismen är det sanna islam? Är det Sven Hagströmers uppfattning, som sekularist och humanist, att samhället skall anpassa sig efter vad religiösa grupper kräver och hur passar det i så fall ihop med hans medlemskap i Humanisterna?
Vad anser egentligen Sven Hagströmer om Avanzas shariafond? Vad anser han om uttalandet från fondbolaget Selectors Lotta Westerberg: "Vi vet att det finns en stor grupp som representerar cirka 5 procent av den svenska befolkningen som inte tidigare har haft några investeringsmöjligheter i enlighet med sin tro. Och vi bedömer att marknaden kommer fortsatta att växa". Delar Sven Hagströmer Lotta Westerbergs uppfattning att alla muslimer i Sverige är så rättrogna att de endast kan tänka sig att spara i en shariafond? Är det Sven Hagströmers uppfattning att islamismen är det sanna islam? Är det Sven Hagströmers uppfattning, som sekularist och humanist, att samhället skall anpassa sig efter vad religiösa grupper kräver och hur passar det i så fall ihop med hans medlemskap i Humanisterna?
måndag 7 december 2009
Avanza går islamisternas ärenden
I SVT-dokumentären Slaget om muslimerna som jag skrev om här framkom att Avanza Bank springer islamisternas ärenden. I ett försök att attrahera trångsynta människor som kunder har Avanza lanserat så kallade shariafonder. Vad Avanza inte nämner är att dessa shariafonder inte bara låter bli att investera i vapen, droger och finansbolag. Shariafonderna avstår dessutom från att investera i Israel. Det sägs inte alltid öppet, men det är tydligt att även bolag som har en judisk koppling ratas av shariafonderna.
När Avanza tar in shariafonder i sitt sortiment gläder man islamister som anser att bögar skall dödas, att kvinnor gärna kan få en hurring av sin man, att musik är djävulskt och att kvinnor skall bära slöja. Det är denna syn på samhället Avanza stöder. För 20 nya kunder (fler islamister har Avanza inte attraherat enligt SVT-dokumentären) är Avanza villiga att i profitens namn förhandla bort sin moral.
Det finns inte en enda fond i Avanzas sortiment som huvudsakligen investerar i Israel. Däremot finns det nu antijudiska fonder tillgängliga i spararnas bank. Konkurrenten Nordnet har, vad jag har kunnat utröna, inga shariafonder i sitt sortiment. Det tål att tänkas på vid val av nätmäklare.
När Avanza tar in shariafonder i sitt sortiment gläder man islamister som anser att bögar skall dödas, att kvinnor gärna kan få en hurring av sin man, att musik är djävulskt och att kvinnor skall bära slöja. Det är denna syn på samhället Avanza stöder. För 20 nya kunder (fler islamister har Avanza inte attraherat enligt SVT-dokumentären) är Avanza villiga att i profitens namn förhandla bort sin moral.
Det finns inte en enda fond i Avanzas sortiment som huvudsakligen investerar i Israel. Däremot finns det nu antijudiska fonder tillgängliga i spararnas bank. Konkurrenten Nordnet har, vad jag har kunnat utröna, inga shariafonder i sitt sortiment. Det tål att tänkas på vid val av nätmäklare.
Är islam islamism?
Svaret på frågan i rubriken är Ja, islam är islamism. Som islamkritiker är jag glad att nu även ha fått stöd för denna min hållning av journalisten Evin Rubar som i SVT-dokumentären Slaget om muslimerna visar hur ledarna för de största muslimska samfunden i Sverige tolkar islam.
Se dokumentären om ni inte redan har sett den. Fråga er sedan hur Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna kan tillåta islamister att kandidera på sina listor. Islamister som anser att mannen styrs av förnuftet och därför skall bestämma över kvinnan som styrs av sina känslor, att kvinnan inte får ta män i hand, att musik bör förbjudas, att muslimer skall upprätta segregerade samhällen i samhället utan kontakt med icke-muslimer osv. Fråga er också hur lämpad Fredrik Reinfeldt är att styra Sverige, som under krisen kring Muhammedkarikatyrerna besökte Sveriges ledande islamister för att höra deras åsikter, eller för den delen Mona Sahlin, som efter 11 september iklädde sig en slöja och besökte samma islamister för att samtala.
Evin Rubar är i mitt tycke Sveriges modigaste journalist. Inte nog med att hon vågar ge sig på islamismen, hon står även bakom det uppmärksammade reportaget Könskriget som exponerade extremfeminismen. Varför kan inte alla journalister vara som Evin Rubar?
Se dokumentären om ni inte redan har sett den. Fråga er sedan hur Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna kan tillåta islamister att kandidera på sina listor. Islamister som anser att mannen styrs av förnuftet och därför skall bestämma över kvinnan som styrs av sina känslor, att kvinnan inte får ta män i hand, att musik bör förbjudas, att muslimer skall upprätta segregerade samhällen i samhället utan kontakt med icke-muslimer osv. Fråga er också hur lämpad Fredrik Reinfeldt är att styra Sverige, som under krisen kring Muhammedkarikatyrerna besökte Sveriges ledande islamister för att höra deras åsikter, eller för den delen Mona Sahlin, som efter 11 september iklädde sig en slöja och besökte samma islamister för att samtala.
Evin Rubar är i mitt tycke Sveriges modigaste journalist. Inte nog med att hon vågar ge sig på islamismen, hon står även bakom det uppmärksammade reportaget Könskriget som exponerade extremfeminismen. Varför kan inte alla journalister vara som Evin Rubar?
fredag 4 december 2009
Swedbank är numera en trevlig aktieplacering
Den senaste tidens kraftiga uppgång för Swedbankaktien gör att mitt inhopp i bolaget numera för första gången är lönsamt. Det känns bra.
Någon utdelning lär Swedbank inte lämna nästa år och även året därefter lär bli sparsmakat på utdelningsfronten. På lite sikt tror jag dock att Swedbank kan bli en riktigt trevlig utdelningsaktie, särskilt om reserveringar för kreditförluster kan återföras på samma sätt som ofta sker efter finanskriser - bankerna tar i lite för mycket med reserveringarna och när krutröken har skingrat sig visade det sig att förlusterna inte blev så stora som befarat.
Nu när jag har fått detta inlägg ur mig kan vi se fram emot en statsfinansiell kollaps i Baltikum och en Swedbankaktie som störtdyker. Nåja, min placering i Swedbank var i så fall lönsam i några dagar åtminstone. Det kan ingen ta ifrån mig.
Någon utdelning lär Swedbank inte lämna nästa år och även året därefter lär bli sparsmakat på utdelningsfronten. På lite sikt tror jag dock att Swedbank kan bli en riktigt trevlig utdelningsaktie, särskilt om reserveringar för kreditförluster kan återföras på samma sätt som ofta sker efter finanskriser - bankerna tar i lite för mycket med reserveringarna och när krutröken har skingrat sig visade det sig att förlusterna inte blev så stora som befarat.
Nu när jag har fått detta inlägg ur mig kan vi se fram emot en statsfinansiell kollaps i Baltikum och en Swedbankaktie som störtdyker. Nåja, min placering i Swedbank var i så fall lönsam i några dagar åtminstone. Det kan ingen ta ifrån mig.
Fatima Doubakil igen
Jag var inte ensam om att se gårdagens avsnitt av Debatt, märker jag. Antalet besökare som hittade till bloggen genom att googla "Fatima Doubakil" och klicka sig fram till artikeln Den skattefinansierade tokstollen Fatima Doubakil ökade nämligen med 20-30 ggr igår (i absoluta tal handlar det dock bara om en ökning från 1-2 till 40).
Debattredaktionen måste bestå av Sverigedemokrater. Varje gång Fatima Doubakil öppnar sin turbotrut i rikstäckande tv blir ytterligare några tusen svenskar akut islamkritiska.
Debattredaktionen måste bestå av Sverigedemokrater. Varje gång Fatima Doubakil öppnar sin turbotrut i rikstäckande tv blir ytterligare några tusen svenskar akut islamkritiska.
onsdag 2 december 2009
Gästblogginlägg av Sofe
Någon, låt oss för enkelhetens skull kalla honom för Gustav, har förklarat för mig att om jag bloggar om mina pengar och mitt sparande kommer det att bli mycket roligare och lättare att spara pengar. Ha! Är allt jag har att säga om det. Men eftersom det skulle bli ett tämligen kort inlägg tänker jag elaborera lite.
Jag vill minnas att jag en gång för länge sedan, eventuellt i bloggform, uttryckte att om valet står mellan att läsa på om fonder och att upprepade gånger hugga mig i låret med en gaffel skulle jag helt klart välja gaffeln. Varför? Jo för att det är mindre smärtsamt. Sen skulle det också vara ganska intressant att se exakt hur mycket man blöder och hur hårt man måste ta i för att över huvud taget få in gaffeln. Och hur känns det egentligen i skelettet om man skulle träffa det med en gaffel? Sitter det någon liten nerv i närheten som skulle registrera detta? Eller skulle det bara knaka lite tyst? Eller rent utav gå av? Frågorna är oändliga till antalet och alla lika intressanta. När det gäller fonder kan man egentligen bara fråga ”Kommer den här fonden att gå bra?” och så gissar man på något och så har man fel.
Visst sparar jag litegrann men inte en fast summa varje månad. Om någon, jag själv inkluderat, talar om för mig att jag måste göra något jag inte finner något nöje i och att jag dessutom måste göra det regelbundet och i samma utsträckning varje gång vaknar fjortisen i mig och jag blir ytterst rebellisk. Vill det sig illa slutar det då med ett gäng impulsköp bara för att. En inte helt glasklar men ändock parallell kan dras till den gången jag på allvar funderade på att uppfinna en pälsroller för katter för att slippa detta evinnerliga dammsugande. Den idén förkastades redan på planeringsstadiet eftersom den roller jag ”uppfann” var oerhört lik, en del skulle säga identisk med, en helt vanlig klädroller med den skillnaden att det klibbiga pappret skulle ha någon form av kattmönster. Eventuellt tassavtryck. Det skulle också finnas en specialutgåva där mönstret skulle bestå av icke-klibbiga kattansikten för en lite skojig effekt. Men som sagt var. Det kändes mer som stöld än uppfinning. Plus att det inte funkade i praktiken. Så nu dammsuger jag även om det finns ca en miljard saker jag hellre skulle göra.
Så kanske finns det hopp om mig med? Om jag på något sätt eliminerar alternativet att inte spara regelbundet kommer jag att tvingas in i någon form av ekonomiskt ansvar. Jag är skeptisk men känner ändå press på mig att vara försiktigt hoppfull. Dessutom vore det trevligt att inte behöva svara ”dammsugning” om någon frågar mig vad jag hatar mest i hela världen (OBS! man får inte svara krig, svält eller något annat som man hatar per default). Jahapp.
//Sofe
Jag vill minnas att jag en gång för länge sedan, eventuellt i bloggform, uttryckte att om valet står mellan att läsa på om fonder och att upprepade gånger hugga mig i låret med en gaffel skulle jag helt klart välja gaffeln. Varför? Jo för att det är mindre smärtsamt. Sen skulle det också vara ganska intressant att se exakt hur mycket man blöder och hur hårt man måste ta i för att över huvud taget få in gaffeln. Och hur känns det egentligen i skelettet om man skulle träffa det med en gaffel? Sitter det någon liten nerv i närheten som skulle registrera detta? Eller skulle det bara knaka lite tyst? Eller rent utav gå av? Frågorna är oändliga till antalet och alla lika intressanta. När det gäller fonder kan man egentligen bara fråga ”Kommer den här fonden att gå bra?” och så gissar man på något och så har man fel.
Visst sparar jag litegrann men inte en fast summa varje månad. Om någon, jag själv inkluderat, talar om för mig att jag måste göra något jag inte finner något nöje i och att jag dessutom måste göra det regelbundet och i samma utsträckning varje gång vaknar fjortisen i mig och jag blir ytterst rebellisk. Vill det sig illa slutar det då med ett gäng impulsköp bara för att. En inte helt glasklar men ändock parallell kan dras till den gången jag på allvar funderade på att uppfinna en pälsroller för katter för att slippa detta evinnerliga dammsugande. Den idén förkastades redan på planeringsstadiet eftersom den roller jag ”uppfann” var oerhört lik, en del skulle säga identisk med, en helt vanlig klädroller med den skillnaden att det klibbiga pappret skulle ha någon form av kattmönster. Eventuellt tassavtryck. Det skulle också finnas en specialutgåva där mönstret skulle bestå av icke-klibbiga kattansikten för en lite skojig effekt. Men som sagt var. Det kändes mer som stöld än uppfinning. Plus att det inte funkade i praktiken. Så nu dammsuger jag även om det finns ca en miljard saker jag hellre skulle göra.
Så kanske finns det hopp om mig med? Om jag på något sätt eliminerar alternativet att inte spara regelbundet kommer jag att tvingas in i någon form av ekonomiskt ansvar. Jag är skeptisk men känner ändå press på mig att vara försiktigt hoppfull. Dessutom vore det trevligt att inte behöva svara ”dammsugning” om någon frågar mig vad jag hatar mest i hela världen (OBS! man får inte svara krig, svält eller något annat som man hatar per default). Jahapp.
//Sofe
tisdag 1 december 2009
Ekonomisk ställning 30 november 2009
Tillgångar och skulder 30 november 2009
Räntesparande: 103 649 kr.
Aktiefonder: 112 593 kr.
Aktier: 97 319 kr.
Summa tillgångar och skulder: 313 561 kr.
Andel aktiesparande: 67 procent.
Andel räntesparande: 33 procent.
Under november månad ökade sparkapitalet i värde med 13 050 kr (4,3 procent).
Under den gångna månaden köptes fonder i kapitalförsäkringen för 15 000 kr och den nya fonden JPM Global Natural Resources svarade för två tredjedelar av denna summa. Utanför kapitalförsäkringen har fondköp för netto 2 000 kr genomförts. Jag har även genomfört en blygsam omfördelning av kapital från min Kinafond till Rysslandsfonden. Aktieinnehavet i Svolder har avvecklats med god förtjänst. Vändningsaffärer har genomförts i Indienfonden för att lösa upp vinster som jag kan kvitta mot förluster tidigare under året.
Andelen aktiesparande har under månaden ökat med 3 procentenheter till 67 procent. Jag tror att det finns utrymme för en fortsatt ökning av aktieandelen innan vi närmar oss det konjunkturläge där det är dags att vikta över till räntor. Innan året är slut har andelen aktiesparande förmodligen passerat 70 procent.
December brukar inte vara någon bra sparmånad för mig. Detta beror inte bara på julklappsinköp utan även på att min privata konsumtion tenderar att öka när julkänslorna tar fart. En hel del inköp brukar även ske under ledigheten i mellandagarna. I år önskar jag mig för övrigt en leksak och med tanke på att 2009 har varit ett framgångsrikt år rent ekonomiskt är sannolikheten stor att jag själv tvingas öppna plånboken och köpa den till mig.
Räntesparande: 103 649 kr.
Aktiefonder: 112 593 kr.
Aktier: 97 319 kr.
Summa tillgångar och skulder: 313 561 kr.
Andel aktiesparande: 67 procent.
Andel räntesparande: 33 procent.
Under november månad ökade sparkapitalet i värde med 13 050 kr (4,3 procent).
Under den gångna månaden köptes fonder i kapitalförsäkringen för 15 000 kr och den nya fonden JPM Global Natural Resources svarade för två tredjedelar av denna summa. Utanför kapitalförsäkringen har fondköp för netto 2 000 kr genomförts. Jag har även genomfört en blygsam omfördelning av kapital från min Kinafond till Rysslandsfonden. Aktieinnehavet i Svolder har avvecklats med god förtjänst. Vändningsaffärer har genomförts i Indienfonden för att lösa upp vinster som jag kan kvitta mot förluster tidigare under året.
Andelen aktiesparande har under månaden ökat med 3 procentenheter till 67 procent. Jag tror att det finns utrymme för en fortsatt ökning av aktieandelen innan vi närmar oss det konjunkturläge där det är dags att vikta över till räntor. Innan året är slut har andelen aktiesparande förmodligen passerat 70 procent.
December brukar inte vara någon bra sparmånad för mig. Detta beror inte bara på julklappsinköp utan även på att min privata konsumtion tenderar att öka när julkänslorna tar fart. En hel del inköp brukar även ske under ledigheten i mellandagarna. I år önskar jag mig för övrigt en leksak och med tanke på att 2009 har varit ett framgångsrikt år rent ekonomiskt är sannolikheten stor att jag själv tvingas öppna plånboken och köpa den till mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)