fredag 31 juli 2009
Snart kommer tomten
När detaljhandeln har det svårt och sommarreorna inte riktigt biter är det skönt att veta att julen snart är här. Tomten är världens bästa försäljare och han måste in på banan omgående! "Back to School"-får ta hand om augusti men i september måste tomten sättas i spel. Han kommer tidigare än någonsin i år. Var så säkra.
torsdag 30 juli 2009
Nästa år i Europa
Nästa år i Jerusalem brukar judarna säga och med tanke på att allas vårt favoritlag IFK Göteborg ikväll sumpade chansen till Europa-spel mot just ett israelisk lag säger jag istället Nästa år i Europa. Nästa år skall vi bara spela i Europa. Jag har väntat så länge att jag antar att ytterligare ett års väntan bara är karaktärsstärkande. Nästa år i Europa...
onsdag 29 juli 2009
Investmentbolag, del 3 - ICA
ICA är företaget som gör springpojkar till mångmiljonärer. Att vara ICA-handlare är synnerligen lönsamt. Frågan är om det är lika bra att vara aktieägare i Hakon Invest som tillsammans med holländska Ahold äger ICA AB (40 procent av kapitalet, 50 procent av inflytandet).
ICA AB är ett så kallat evigt innehav i Hakon Invest och kommer aldrig att säljas. Vid sidan av ICA AB finns även ett antal portföljbolag. Alla portföljbolag utom ett är verksamma inom detaljhandeln och är för närvarande Forma Publishing Group (förlagsverksamhet), Kjell & Company, Hemma, Cervera, inkClub och Hemtex.
Hakon Invest bildades som ett sätt för ICA-handlare att kunna realisera sina tillgångar på aktiemarknaden, vilket inte var möjligt med deras innehav i ICA-handlarnas förbund. ICA-handlarnas förbund äger alla onoterade C-aktier i Hakon (C-aktierna utgör 51 procent av det totala antalet aktier), dessutom äger förbundet 16 procent av de noterade stamaktierna. ICA-handlarnas förbund äger totalt 67 procent av Hakon Invest och kontrollerar bolaget fullständigt.
Jag är inte imponerad av Hakons mindre detaljhandelsinnehav. Varken Kjell & Company, Hemma eller Hemtex har affärsidéer jag tror på. ICA är i och för sig ett fantastiskt företag, något som främst gynnar de enskilda ICA-handlarna, men med nuvarande ägarupplägg är det tveksamt om Hakon Invest överhuvudtaget hör hemma på börsen.
Hakon Invest förefaller handlas med en substanspremie (och alltså vara ett monster, se del 2.) Kanske är innehavet i ICA AB i bokföringen upptaget något i underkant (det kan ju inte tas upp till marknadsvärde) men även med detta i beaktande verkar Hakon Invest i alla fall inte handlas med den kraftiga rabatt man kan förvänta sig av ett dylikt investmentbolag med eviga innehav och maktambitioner. Om någon av Er läsare har granskat siffrorna och kommit fram till att det inte handlar om en premievärdering går det bra att kommentera.
Nej, jag gillar inte upplägget, jag gillar inte innehaven vid sidan av ICA och jag gillar inte ägarbilden. I Hakon Invest har vi ett investmentbolag som verkligen skulle göra skäl för en rejäl substansrabatt på i storleksordningen 30-40 procent för att vara intressant. Hela Hakon är ju ett enda stort maktcenter skapat för att rika ICA-handlare skall kunna prångla ut aktier till folket men ändå kunna behålla makten över ICA.
ICA AB är ett så kallat evigt innehav i Hakon Invest och kommer aldrig att säljas. Vid sidan av ICA AB finns även ett antal portföljbolag. Alla portföljbolag utom ett är verksamma inom detaljhandeln och är för närvarande Forma Publishing Group (förlagsverksamhet), Kjell & Company, Hemma, Cervera, inkClub och Hemtex.
Hakon Invest bildades som ett sätt för ICA-handlare att kunna realisera sina tillgångar på aktiemarknaden, vilket inte var möjligt med deras innehav i ICA-handlarnas förbund. ICA-handlarnas förbund äger alla onoterade C-aktier i Hakon (C-aktierna utgör 51 procent av det totala antalet aktier), dessutom äger förbundet 16 procent av de noterade stamaktierna. ICA-handlarnas förbund äger totalt 67 procent av Hakon Invest och kontrollerar bolaget fullständigt.
Jag är inte imponerad av Hakons mindre detaljhandelsinnehav. Varken Kjell & Company, Hemma eller Hemtex har affärsidéer jag tror på. ICA är i och för sig ett fantastiskt företag, något som främst gynnar de enskilda ICA-handlarna, men med nuvarande ägarupplägg är det tveksamt om Hakon Invest överhuvudtaget hör hemma på börsen.
Hakon Invest förefaller handlas med en substanspremie (och alltså vara ett monster, se del 2.) Kanske är innehavet i ICA AB i bokföringen upptaget något i underkant (det kan ju inte tas upp till marknadsvärde) men även med detta i beaktande verkar Hakon Invest i alla fall inte handlas med den kraftiga rabatt man kan förvänta sig av ett dylikt investmentbolag med eviga innehav och maktambitioner. Om någon av Er läsare har granskat siffrorna och kommit fram till att det inte handlar om en premievärdering går det bra att kommentera.
Nej, jag gillar inte upplägget, jag gillar inte innehaven vid sidan av ICA och jag gillar inte ägarbilden. I Hakon Invest har vi ett investmentbolag som verkligen skulle göra skäl för en rejäl substansrabatt på i storleksordningen 30-40 procent för att vara intressant. Hela Hakon är ju ett enda stort maktcenter skapat för att rika ICA-handlare skall kunna prångla ut aktier till folket men ändå kunna behålla makten över ICA.
tisdag 28 juli 2009
Investmentbolag, del 2 - Monster
De normala och trevliga investmentbolag jag redogjorde för i inlägg 1 handlas samtliga med en rejäl rabatt gentemot substansvärdet. Lilla Svolders substansrabatt ligger kring 10 procent och Kinneviks över 30 procent, de övriga däremellan.
Det finns dock ett par konstiga investmentbolag som istället för rabatt ofta handlas med en premie i förhållande till substansvärdet. Jag kallar dessa företag monster, andra kallar bolagen Ratos och Öresund.
Öresund är de båda finansmännen Sven Hagströmer och Mats Qvibergs lilla gullegris. Sven Hagströmer syntes senast i SVT:s Draknästet och är mycket sympatisk. Mats Qviberg är inte alls lika sympatisk. Tydligen anser marknaden att herrar Hagströmer och Qviberg är exceptionellt duktiga aktieplacerare eftersom Öresund den senaste tiden har handlats med en premie på mellan 5 och 10 procent i förhållande till substansvärdet. Marknaden sätter alltså mycket stor tilltro till H & Q:s möjligheter att skapa aktieägarvärde.
De av er som ogärna betalar 1,10 för en krona kan lämpligen se vilka innehav Öresund sitter på och köpa dessa direkt över börsen istället. Köp ganska mycket Avanza och HQ Bank, fyll på med lite köksinredning, fjälläventyr och fastigheter, avrunda med en bilåterförsäljare och några tråkiga industrijättar och du bör enligt marknaden klara dig ypperligt i framtiden. Rentav bättre än H & Q eftersom du har 10 procent mer att handla för.
Ratos portfölj är inte lika lätt att kopiera eftersom detta private equity-bolag köper hela bolag billigt, viftar med trollstaven och några år senare säljer samma bolag dyrt. Sådan är åtminstone affärsidén, och det värsta av allt är att den har funkat fenomenalt bra. Jag har förlorat oerhörda belopp på att inte köpa Ratos. Gång på gång genom åren har jag varit på väg att trycka på köpknappen men varje gång har jag avstått. Det som har fått mig att avstå är att Ratos ledning är så oerhört duktig att marknaden handlar Ratosaktien med en stor premie i förhållande till substansvärdet - vilket visar att man inte alltid skall fästa särskilt stort avseende vid rabatter och premier, då bra bolag som Öresund och Ratos över tid visat sig ge sina aktieägare mycket god avkastning trots att dessa betalar mer än en krona för en krona.
Ratos har gått bra och kommer säkert gå bra även i framtiden. Jag har dock fått nog av mina ständigt orealiserade icke-vinster i bolaget och hoppas nu att Ratos går i konkurs i finanskrisens spår. Tack, men nej tack, som Hagströmers tv-kollega Gunilla brukade upprepa ett dussin gånger i varje program. Jag avstår av ren princip. Har jag hållit mig borta så här länge finns ingen återvändo. Om jag likt Sandra Bullock i filmen Huset vid sjön kunde skriva brev till dåtiden skulle jag sätta ett starkt köp på både Öresund och Ratos och sedan uppvakta huvudrollsinnehavaren med hjälp av vinsterna.
Det kan tidvis vara jättetrevligt att leva ihop med ett monster. Att leva med ett monster innebär dock att man måste leva med omvärderingsrisken. De faktorer som får marknaden att handla monstret med en premie kan försvinna, t ex på grund av att nyckelpersoner pensioneras, försätts ur stridbart skick på annat sätt eller helt enkelt börjar underprestera. Som aktieägare riskerar man då att inte bara se investmentbolagets innehav utvecklas svagt utan som grädde på moset åka på en omvärderingssmäll på 40-50 procent, dvs skillnaden i värdering mellan ett monster och ett vanligt investmentbolag.
Det finns dock ett par konstiga investmentbolag som istället för rabatt ofta handlas med en premie i förhållande till substansvärdet. Jag kallar dessa företag monster, andra kallar bolagen Ratos och Öresund.
Öresund är de båda finansmännen Sven Hagströmer och Mats Qvibergs lilla gullegris. Sven Hagströmer syntes senast i SVT:s Draknästet och är mycket sympatisk. Mats Qviberg är inte alls lika sympatisk. Tydligen anser marknaden att herrar Hagströmer och Qviberg är exceptionellt duktiga aktieplacerare eftersom Öresund den senaste tiden har handlats med en premie på mellan 5 och 10 procent i förhållande till substansvärdet. Marknaden sätter alltså mycket stor tilltro till H & Q:s möjligheter att skapa aktieägarvärde.
De av er som ogärna betalar 1,10 för en krona kan lämpligen se vilka innehav Öresund sitter på och köpa dessa direkt över börsen istället. Köp ganska mycket Avanza och HQ Bank, fyll på med lite köksinredning, fjälläventyr och fastigheter, avrunda med en bilåterförsäljare och några tråkiga industrijättar och du bör enligt marknaden klara dig ypperligt i framtiden. Rentav bättre än H & Q eftersom du har 10 procent mer att handla för.
Ratos portfölj är inte lika lätt att kopiera eftersom detta private equity-bolag köper hela bolag billigt, viftar med trollstaven och några år senare säljer samma bolag dyrt. Sådan är åtminstone affärsidén, och det värsta av allt är att den har funkat fenomenalt bra. Jag har förlorat oerhörda belopp på att inte köpa Ratos. Gång på gång genom åren har jag varit på väg att trycka på köpknappen men varje gång har jag avstått. Det som har fått mig att avstå är att Ratos ledning är så oerhört duktig att marknaden handlar Ratosaktien med en stor premie i förhållande till substansvärdet - vilket visar att man inte alltid skall fästa särskilt stort avseende vid rabatter och premier, då bra bolag som Öresund och Ratos över tid visat sig ge sina aktieägare mycket god avkastning trots att dessa betalar mer än en krona för en krona.
Ratos har gått bra och kommer säkert gå bra även i framtiden. Jag har dock fått nog av mina ständigt orealiserade icke-vinster i bolaget och hoppas nu att Ratos går i konkurs i finanskrisens spår. Tack, men nej tack, som Hagströmers tv-kollega Gunilla brukade upprepa ett dussin gånger i varje program. Jag avstår av ren princip. Har jag hållit mig borta så här länge finns ingen återvändo. Om jag likt Sandra Bullock i filmen Huset vid sjön kunde skriva brev till dåtiden skulle jag sätta ett starkt köp på både Öresund och Ratos och sedan uppvakta huvudrollsinnehavaren med hjälp av vinsterna.
Det kan tidvis vara jättetrevligt att leva ihop med ett monster. Att leva med ett monster innebär dock att man måste leva med omvärderingsrisken. De faktorer som får marknaden att handla monstret med en premie kan försvinna, t ex på grund av att nyckelpersoner pensioneras, försätts ur stridbart skick på annat sätt eller helt enkelt börjar underprestera. Som aktieägare riskerar man då att inte bara se investmentbolagets innehav utvecklas svagt utan som grädde på moset åka på en omvärderingssmäll på 40-50 procent, dvs skillnaden i värdering mellan ett monster och ett vanligt investmentbolag.
söndag 26 juli 2009
Investmentbolag, del 1 - Egna innehav
Jag köper huvudsakligen aktier i investmentbolag och brukar därför med jämna mellanrum uppdatera mig om bolagen i sektorn. Av naturliga skäl har jag bäst koll på de företag jag själv äger aktier i så vi kan börja med dessa. Bolagen redovisas efter vikt i portföljen.
Industrivärden
Industrivärden äger kronjuvelerna i svenskt näringsliv. Svenska Handelsbanken, Sandvik, Ericsson, Volvo, SCA, SSAB och Skanska är alla riktiga kvalitetsbolag med framtiden för sig. Ett köp av Industrivärden är inte så mycket ett spel på bolagsledningens kompetens som ett spel på svensk industris framtid. Går det bra för Industrivärdens bolag går det bra för Sverige. En numera ganska måttlig belåning skapar hävstång både uppåt och nedåt men bakbinder samtidigt ledningen ifall något av innehavsbolagen skulle behöva kapitaltillskott - då kanske ommöbleringar i portföljen blir nödvändiga. Å andra sidan brukar Industrivärdens bolag vara välkapitaliserade och välskötta (jämför t ex SHB med övriga svenska storbanker).
Investor
Investor är det största svenska investmentbolaget men har inte riktigt samma kvalitet på innehaven som Industrivärden. SEB är en blek kopia av SHB, Atlas Copco har aldrig nått samma stjärnglans som Sandvik. Utöver de noterade kärninvesteringarna med SEB, Atlas Copco, ABB, AstraZeneca, Ericsson, Electrolux, Husqvarna och SAAB har Investor även så kallade operativa investeringar och Private Equity-investeringar. De operativa investeringarna är främst fokuserade på hälsovård med Biovitrum, Gambro och Caridian samt Mölnlycke. Lägger man sedan till innehavet i AstraZeneca ser man att Investor satsar rejält på Hälsovård och Läkemedel, sektorer som antas växa snabbare än ekonomin som helhet på grund av en åldrande och rikare befolkning i världen. Detta är ett viktigt argument för köp av Investoraktien.
Investor har ingen nettobelåning men detta uppvägs av att flera innehav, både onoterade operativa investeringar och riskkapitalinvesteringarna är mycket kraftigt skuldsatta. Investor har dessutom tvingats skjuta till mångmiljardbelopp i nyemissioner för både Husqvarna och SEB, mobiloperatören 3 kräver ständiga kapitaltillskott och de onoterade innehaven är överlag kraftigt skuldsatta vilket kräver finansiell beredskap från Investors sida i en utsträckning som inte är fallet för Industrivärden med sina innehav.
Kinnevik
Kinnevik utvecklades mycket positivt under Jan Stenbecks ledning. Jan Stenbeck satsade på nya områden som telekom och reklam-tv. Frågan är om den nya generationen Stenbeckar, ledda av blonda Cristina, kan fortsätta sin fars framgångssaga. Jag är ytterst tveksam, åtminstone när det gäller graden av innovation. När det gäller själva innehaven som sådana är mycket vunnet om Cristina helt enkelt sitter still i båten och låter dessa växa och utvecklas som tidigare.
De fyra innehaven Millicom, Tele2, Korsnäs och MTG svarar för ungefär 90 procent av substansen i Kinneviks portfölj, med Millicom som största innehav. Ett köp av Kinnevik är ett köp framför allt av teleoperatörer, en helägd skogsrörelse samt lite media. På köpet får man även ett gäng blygsamma nya investeringar på tillväxtmarknader, t ex jordbruk och mikrokreditbolag.
En intressant detalj med Kinnevik är att detta investmentbolag fortfarande har en helägd industrirörelse i form av Korsnäs. Korsnäs har genom åren genererat fina kassaflöden som har kunnat finansiera nya satsningar på mobil- och mediemarknaderna. Det verkar inte vara mode längre med detta upplägg, vilket åtminstone jag tycker är synd (även t ex Industrivärden har tidigare haft helägda rörelsedrivande bolag).
Kinnevik har en stark slagsida mot tillväxtmarknader, främst Ryssland och Östeuropa och kan därför vara ett alternativ för vissa fondsparare med motsvarande exponeringsbehov.
Svolder
Svolder är ett litet investmentbolag med fokus på noterade svenska små och medelstora företag. Ledningen strävar numera efter att ha ett mindre antal bolag i portföljen, mellan 10 och 15 stycken. Svolder skall normalt inte förälska sig i några innehav men verkar på senare år ha gift sig med Beijer Alma, Beijer Electronics och, med reservation för att minnet sviker mig, Acando. Dessa tre bolag klassas som strategiska och står alltså inte på säljlistan i första taget (återigen med reservation för Acando). Beijer Alma svarar för övrigt för cirka en tredjedel av substansvärdet varför en positiv inställning till detta innehav är att föredra om man tänker köpa Svolder.
Svolder har som policy att dela ut minst 5 procent av substansvärdet varje år. Eftersom Svolder tillämpar brutet räkenskapsår kommer utdelningen på hösten. Det är lätt att följa Svolder. Aktuellt substansvärde redovisas på hemsidan varje vecka och rapporterna har vunnit pris för sitt upplägg.
Eftersom Svolders substansvärde understiger en miljard kronor samtidigt som man har en hel del personer anställda på huvudkontoret är förvaltningskostnaderna inte försumbara som i Industrivärden, Investor och Kinnevik. Vid senaste rapporttillfället uppgick administrationskostnaderna, rullande 12 månader, till 15 miljoner vilket motsvarade höga 2,1 procent av då aktuellt substansvärde. Detta är kanske inget man som aktieägare bryr sig särskilt mycket om ett år då aktien stiger med 60 procent på 6 månader, men så höga förvaltningskostnader förutsätter ändå att Svolders ledning gör skäl för sina pengar och levererar rejäl överavkastning.
Svolders aktie brukar handlas med lägre rabatt ju närmare utdelningen man kommer. Ofta lönar det sig att köpa aktien på vintern och sälja den före utdelning på hösten.
Lundbergs
Lundbergs (L E Lundbergföretagen AB) är inte ett investmentbolag ur skatteteknisk synvinkel men åker med här ändå. Ungefär halva substansvärdet utgörs av fastigheter, dels i form av helägda dotterbolaget Fastighets AB L E Lundberg, dels i form av aktieinnehav i Hufvudstaden.
Bland övriga större innehav hittar vi framförallt Holmen, Cardo och Industrivärden. Dessutom finns ett antal mellan Industrivärden och Lundbergs överlappande innehav; Handelsbanken, Sandvik och Indutrade. Lundbergs är vid sidan av Handelsbankssfären största ägare i Industrivärden och har genom åren successivt flyttat fram sina positioner. Innehavet i Industrivärden är extra intressant eftersom aktieägare i Lundbergs får rabatt på rabatten på utdelningarna från Industrivärdens innehav eftersom både Industrivärden och Lundbergs handlas med ganska stora substansrabatter.
När jag tittar på Lundbergs blir jag inte direkt till mig av upphetsning. Innehaven är överlag väldigt tråkiga. Mycket fastigheter, lite skog, lite industri, lite blandat. Anledningen till att jag ändå slutligen köpte några aktier i företaget är att Fredrik Lundberg förefaller ha Sverige kanske bästa affärsnäsa. Genom åren har hans aktieportfölj avkastat väldigt bra. Jag förväntar mig inga snabba och stora värdeökningar på Lundbergaktierna utan sätter min tilltro till att Fredrik Lundberg och hans affärsnäsa till ganska låg risk förmår skapa fin avkastning även de kommande tio åren.
Industrivärden
Industrivärden äger kronjuvelerna i svenskt näringsliv. Svenska Handelsbanken, Sandvik, Ericsson, Volvo, SCA, SSAB och Skanska är alla riktiga kvalitetsbolag med framtiden för sig. Ett köp av Industrivärden är inte så mycket ett spel på bolagsledningens kompetens som ett spel på svensk industris framtid. Går det bra för Industrivärdens bolag går det bra för Sverige. En numera ganska måttlig belåning skapar hävstång både uppåt och nedåt men bakbinder samtidigt ledningen ifall något av innehavsbolagen skulle behöva kapitaltillskott - då kanske ommöbleringar i portföljen blir nödvändiga. Å andra sidan brukar Industrivärdens bolag vara välkapitaliserade och välskötta (jämför t ex SHB med övriga svenska storbanker).
Investor
Investor är det största svenska investmentbolaget men har inte riktigt samma kvalitet på innehaven som Industrivärden. SEB är en blek kopia av SHB, Atlas Copco har aldrig nått samma stjärnglans som Sandvik. Utöver de noterade kärninvesteringarna med SEB, Atlas Copco, ABB, AstraZeneca, Ericsson, Electrolux, Husqvarna och SAAB har Investor även så kallade operativa investeringar och Private Equity-investeringar. De operativa investeringarna är främst fokuserade på hälsovård med Biovitrum, Gambro och Caridian samt Mölnlycke. Lägger man sedan till innehavet i AstraZeneca ser man att Investor satsar rejält på Hälsovård och Läkemedel, sektorer som antas växa snabbare än ekonomin som helhet på grund av en åldrande och rikare befolkning i världen. Detta är ett viktigt argument för köp av Investoraktien.
Investor har ingen nettobelåning men detta uppvägs av att flera innehav, både onoterade operativa investeringar och riskkapitalinvesteringarna är mycket kraftigt skuldsatta. Investor har dessutom tvingats skjuta till mångmiljardbelopp i nyemissioner för både Husqvarna och SEB, mobiloperatören 3 kräver ständiga kapitaltillskott och de onoterade innehaven är överlag kraftigt skuldsatta vilket kräver finansiell beredskap från Investors sida i en utsträckning som inte är fallet för Industrivärden med sina innehav.
Kinnevik
Kinnevik utvecklades mycket positivt under Jan Stenbecks ledning. Jan Stenbeck satsade på nya områden som telekom och reklam-tv. Frågan är om den nya generationen Stenbeckar, ledda av blonda Cristina, kan fortsätta sin fars framgångssaga. Jag är ytterst tveksam, åtminstone när det gäller graden av innovation. När det gäller själva innehaven som sådana är mycket vunnet om Cristina helt enkelt sitter still i båten och låter dessa växa och utvecklas som tidigare.
De fyra innehaven Millicom, Tele2, Korsnäs och MTG svarar för ungefär 90 procent av substansen i Kinneviks portfölj, med Millicom som största innehav. Ett köp av Kinnevik är ett köp framför allt av teleoperatörer, en helägd skogsrörelse samt lite media. På köpet får man även ett gäng blygsamma nya investeringar på tillväxtmarknader, t ex jordbruk och mikrokreditbolag.
En intressant detalj med Kinnevik är att detta investmentbolag fortfarande har en helägd industrirörelse i form av Korsnäs. Korsnäs har genom åren genererat fina kassaflöden som har kunnat finansiera nya satsningar på mobil- och mediemarknaderna. Det verkar inte vara mode längre med detta upplägg, vilket åtminstone jag tycker är synd (även t ex Industrivärden har tidigare haft helägda rörelsedrivande bolag).
Kinnevik har en stark slagsida mot tillväxtmarknader, främst Ryssland och Östeuropa och kan därför vara ett alternativ för vissa fondsparare med motsvarande exponeringsbehov.
Svolder
Svolder är ett litet investmentbolag med fokus på noterade svenska små och medelstora företag. Ledningen strävar numera efter att ha ett mindre antal bolag i portföljen, mellan 10 och 15 stycken. Svolder skall normalt inte förälska sig i några innehav men verkar på senare år ha gift sig med Beijer Alma, Beijer Electronics och, med reservation för att minnet sviker mig, Acando. Dessa tre bolag klassas som strategiska och står alltså inte på säljlistan i första taget (återigen med reservation för Acando). Beijer Alma svarar för övrigt för cirka en tredjedel av substansvärdet varför en positiv inställning till detta innehav är att föredra om man tänker köpa Svolder.
Svolder har som policy att dela ut minst 5 procent av substansvärdet varje år. Eftersom Svolder tillämpar brutet räkenskapsår kommer utdelningen på hösten. Det är lätt att följa Svolder. Aktuellt substansvärde redovisas på hemsidan varje vecka och rapporterna har vunnit pris för sitt upplägg.
Eftersom Svolders substansvärde understiger en miljard kronor samtidigt som man har en hel del personer anställda på huvudkontoret är förvaltningskostnaderna inte försumbara som i Industrivärden, Investor och Kinnevik. Vid senaste rapporttillfället uppgick administrationskostnaderna, rullande 12 månader, till 15 miljoner vilket motsvarade höga 2,1 procent av då aktuellt substansvärde. Detta är kanske inget man som aktieägare bryr sig särskilt mycket om ett år då aktien stiger med 60 procent på 6 månader, men så höga förvaltningskostnader förutsätter ändå att Svolders ledning gör skäl för sina pengar och levererar rejäl överavkastning.
Svolders aktie brukar handlas med lägre rabatt ju närmare utdelningen man kommer. Ofta lönar det sig att köpa aktien på vintern och sälja den före utdelning på hösten.
Lundbergs
Lundbergs (L E Lundbergföretagen AB) är inte ett investmentbolag ur skatteteknisk synvinkel men åker med här ändå. Ungefär halva substansvärdet utgörs av fastigheter, dels i form av helägda dotterbolaget Fastighets AB L E Lundberg, dels i form av aktieinnehav i Hufvudstaden.
Bland övriga större innehav hittar vi framförallt Holmen, Cardo och Industrivärden. Dessutom finns ett antal mellan Industrivärden och Lundbergs överlappande innehav; Handelsbanken, Sandvik och Indutrade. Lundbergs är vid sidan av Handelsbankssfären största ägare i Industrivärden och har genom åren successivt flyttat fram sina positioner. Innehavet i Industrivärden är extra intressant eftersom aktieägare i Lundbergs får rabatt på rabatten på utdelningarna från Industrivärdens innehav eftersom både Industrivärden och Lundbergs handlas med ganska stora substansrabatter.
När jag tittar på Lundbergs blir jag inte direkt till mig av upphetsning. Innehaven är överlag väldigt tråkiga. Mycket fastigheter, lite skog, lite industri, lite blandat. Anledningen till att jag ändå slutligen köpte några aktier i företaget är att Fredrik Lundberg förefaller ha Sverige kanske bästa affärsnäsa. Genom åren har hans aktieportfölj avkastat väldigt bra. Jag förväntar mig inga snabba och stora värdeökningar på Lundbergaktierna utan sätter min tilltro till att Fredrik Lundberg och hans affärsnäsa till ganska låg risk förmår skapa fin avkastning även de kommande tio åren.
torsdag 23 juli 2009
Positivitet
Ny bild uppe till höger. Nya grepp. Positiva vibbar. Ut med det negativa. På börsen råder det väl snart Bull-market även officiellt och då passar det utmärkt med en omläggning också här på bloggen.
Idag har jag, utöver att rita en fin bild i Paint, avstått från att publicera ett mycket bra politiskt inlägg eftersom det inte stämmer överens med min nya positiva läggning. Kanske är det semestern som äntligen börjar verka på mig.
Idag har jag, utöver att rita en fin bild i Paint, avstått från att publicera ett mycket bra politiskt inlägg eftersom det inte stämmer överens med min nya positiva läggning. Kanske är det semestern som äntligen börjar verka på mig.
Dundertabbe från Placera.nu
Tidningarnas redaktioner fylls under sommarmånaderna med vikarier. Det gäller alltså att vara extra kritisk till den information som serveras. Detta gäller särskilt information från så kallade ekonomijournalister, där ju inte ens den ordinarie personalen är särskilt pålitlig.
För en stund sedan läste jag en artikel på Placera.nu om Kinneviks rapport. Rapporten var mycket bra och substansvärdet har ökat kraftigt under perioden. Innehaven har haft en positiv kursutveckling och till och med det onoterade Korsnäs tuffar på ganska bra. Trots det var rubriken något i stil med "Minskad substansrabatt i Kinnevik". Så långt inga problem, om det inte vore för att "journalisten" i själva texten skrev att substansrabatten fallit kraftigt och nu låg på endast 18 procent. Denna siffra fick han fram genom att jämföra substansvärdet den 30 juni med dagsaktuell kurs på 94 kr.
En person som räknar fram substansrabatt den 23 juli genom att jämföra substansvärdet den 30 juni med aktiekursen den 23 juli kan ingenting om aktier. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag utan om ren och skär inkompetens. Personen ifråga är helt enkelt inte pålitlig som ekonomiskribent.
Kinneviks substansrabatt har under en längre tid hållit sig kring 30 procent. Det är därför inte helt uteslutet att någon som läser en artikel om att substansrabatten på kort tid sjunkit till 18 procent trycker på säljknappen. Ekonomimedier som Placera.nu eller Dagens industri serverar i stor utsträckning aktieplacerare med information som dessa använder för att fatta placeringsbeslut. Det är bättre att medierna helt avstår från att skriva artiklar hellre än att plocka in sommarvikarier eller låta fast anställd personsal stressa fram artiklar i ett tempo som gör att kvaliteten sjunker. Hellre ingen information alls än felaktig information.
Felet påpekades flera gånger i kommentarer till artikeln och är nu rättat. Kommentarerna raderades omgående.
För en stund sedan läste jag en artikel på Placera.nu om Kinneviks rapport. Rapporten var mycket bra och substansvärdet har ökat kraftigt under perioden. Innehaven har haft en positiv kursutveckling och till och med det onoterade Korsnäs tuffar på ganska bra. Trots det var rubriken något i stil med "Minskad substansrabatt i Kinnevik". Så långt inga problem, om det inte vore för att "journalisten" i själva texten skrev att substansrabatten fallit kraftigt och nu låg på endast 18 procent. Denna siffra fick han fram genom att jämföra substansvärdet den 30 juni med dagsaktuell kurs på 94 kr.
En person som räknar fram substansrabatt den 23 juli genom att jämföra substansvärdet den 30 juni med aktiekursen den 23 juli kan ingenting om aktier. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag utan om ren och skär inkompetens. Personen ifråga är helt enkelt inte pålitlig som ekonomiskribent.
Kinneviks substansrabatt har under en längre tid hållit sig kring 30 procent. Det är därför inte helt uteslutet att någon som läser en artikel om att substansrabatten på kort tid sjunkit till 18 procent trycker på säljknappen. Ekonomimedier som Placera.nu eller Dagens industri serverar i stor utsträckning aktieplacerare med information som dessa använder för att fatta placeringsbeslut. Det är bättre att medierna helt avstår från att skriva artiklar hellre än att plocka in sommarvikarier eller låta fast anställd personsal stressa fram artiklar i ett tempo som gör att kvaliteten sjunker. Hellre ingen information alls än felaktig information.
Felet påpekades flera gånger i kommentarer till artikeln och är nu rättat. Kommentarerna raderades omgående.
onsdag 22 juli 2009
Städning, träning, såpa
Det börjar bli dags för en rejäl städomgång här hemma. För att underlätta genomförandet av storstädningen har jag bestämt mig för att städa ett rum i taget. Jag började med hallen - det lättaste rummet. Tiden går fort när man städar. En timme försvann bara så där. Jag blev dessutom rejält svettig och sätter upp städningen som träning.
Ett städtips: Blanda ut grönsåpa i vatten och häll i en vanlig blomsterspruta. Du får ett billigt och miljövänligt rengöringsmedel som funkar till de flesta ytor och appliceras lika lätt som affärsköpta allrengöringsmedel, och som dessutom doftar underbart. Grönsåpa är dock inte antibakteriellt och bör därför inte användas för rengöring av t ex toaletten. Den stora svenska såpatillverkaren rekommenderar såpa för städning av nästan allting, inklusive barn, katter, elsladdar, hästars seldon och trätrallar.
Ett städtips: Blanda ut grönsåpa i vatten och häll i en vanlig blomsterspruta. Du får ett billigt och miljövänligt rengöringsmedel som funkar till de flesta ytor och appliceras lika lätt som affärsköpta allrengöringsmedel, och som dessutom doftar underbart. Grönsåpa är dock inte antibakteriellt och bör därför inte användas för rengöring av t ex toaletten. Den stora svenska såpatillverkaren rekommenderar såpa för städning av nästan allting, inklusive barn, katter, elsladdar, hästars seldon och trätrallar.
tisdag 21 juli 2009
Miljonkonto
Finanskvinnan skriver att hon vill se svenska banker följa efter sina amerikanska motsvarigheter och införa sparkonton med vinstmöjligheter.
Av princip tycker jag inte att någon på denna planet skall följa efter amerikanska banker i något, men det hör inte riktigt hit.
Faktum är att sparkonto med vinstmöjlighet under en längre tid var en realitet i Sverige. Den gamla Sparbanken (på min bankbok stod det 1 Sparbanken, jag blir lite sentimental nu - Swedbank är ett mycket sämre namn) erbjöd sina kunder denna möjlighet under beteckningen Miljonkonto.
Swedbank, då Föreningssparbanken, avskaffade kontotypen 2004. Även de flesta andra svenska banker hade någon typ av vinstkonton, men exempelvis Handelsbanken och SEB avskaffade kontotypen redan 1999. Föreningssparbanken lär ha varit sist ut med att lägga ner sparformen.
Den som vill spara pengar säkert med möjlighet att vinna pengar kan fortfarande köpa svenska statens premieobligationer.
Jag vet inte om jag vill ha tillbaka det gamla miljonkontot. Möjligtvis beror detta på att jag själv aldrig vann några stora pengar. Någon gång vann jag en tusenlapp, om minnet inte sviker mig. Idag föredrar jag dock att spara mina pengar på ett vanligt konto och istället själv satsa en slant på Lotto om jag känner mig lyckosam.
Av princip tycker jag inte att någon på denna planet skall följa efter amerikanska banker i något, men det hör inte riktigt hit.
Faktum är att sparkonto med vinstmöjlighet under en längre tid var en realitet i Sverige. Den gamla Sparbanken (på min bankbok stod det 1 Sparbanken, jag blir lite sentimental nu - Swedbank är ett mycket sämre namn) erbjöd sina kunder denna möjlighet under beteckningen Miljonkonto.
Swedbank, då Föreningssparbanken, avskaffade kontotypen 2004. Även de flesta andra svenska banker hade någon typ av vinstkonton, men exempelvis Handelsbanken och SEB avskaffade kontotypen redan 1999. Föreningssparbanken lär ha varit sist ut med att lägga ner sparformen.
Den som vill spara pengar säkert med möjlighet att vinna pengar kan fortfarande köpa svenska statens premieobligationer.
Jag vet inte om jag vill ha tillbaka det gamla miljonkontot. Möjligtvis beror detta på att jag själv aldrig vann några stora pengar. Någon gång vann jag en tusenlapp, om minnet inte sviker mig. Idag föredrar jag dock att spara mina pengar på ett vanligt konto och istället själv satsa en slant på Lotto om jag känner mig lyckosam.
Volvos kapitalisering svag helt i onödan
AB Volvo har under den senaste 5-årsperioden delat ut mer pengar till aktieägarna än vad bolaget har tjänat. Det är framförallt finansmannen Christer Gardell som har utövat påtryckningar för att få denna kapitalutarming av Volvo till stånd. Christer Gardell menar att bolag inte skall ha mer kapital än de för stunden behöver och att det är fel att "samla i ladorna" för sämre tider. Aktieägarna skall istället skjuta till mer kapital om bolaget behöver detta, är tesen Gardell driver.
När AB Volvo idag redovisade ett resultat för andra kvartalet på minus 7,7 miljarder kronor sade i och för sig vd Leif Johansson att någon nyemission inte behövs. Man kan dock inte komma ifrån att även om kassaflödet var positivt under andra kvartalet rann 12,2 miljarder ut ur bolaget i det första. Inte ens Volvo klarar förluster i storleksordningen 30 miljarder per år hur länge som helst.
Med facit i hand är det naturligtvis enkelt att säga att det var fel att genomföra så extremt stora extrautdelningar till aktieägarna som skedde de senaste fem åren. Att en kraftig nedgång på Volvos marknader skulle komma kan knappast ha kommit som en överraskning efter en lång period med mycket positiv utveckling. Volvo skulle ha haft stor nytta av dessa pengar i dagens läge, om inte för att täcka förluster så för att ha möjlighet att köpa upp konkurrenter i kris till en billig penning.
Vi får väl se om Christer Gardell lever upp till sina fina ord och är beredd att bidra med pengar i en eventuell framtida nyemission. Kan man plocka ut pengar ur ett bolag med motiveringen att aktieägarna skall skjuta till pengar när så behövs måste man naturligtvis göra det i en krissituation, annars är man en lurendrejare. Jag tvivlar på att Christer Gardell när det väl gäller är beredd att låta kapitalströmmen gå i motsatt riktning, då är det istället andra, mer ansvarsfulla ägare som får träda fram. För somliga är pengar det enda som räknas och framtiden och de anställda av mindre betydelse. Förhoppningsvis har vi lärt oss en sak av denna kris och det är att män som Christer Gardell alltid visar sig när det går bra, beredda att mjölka maximalt med pengar ur varje bolag de ger sig in i, helt utan att tänka på framtiden. Och när vi nu vet det gäller det att nästa gång säga: här har du ingenting att hämta!
När AB Volvo idag redovisade ett resultat för andra kvartalet på minus 7,7 miljarder kronor sade i och för sig vd Leif Johansson att någon nyemission inte behövs. Man kan dock inte komma ifrån att även om kassaflödet var positivt under andra kvartalet rann 12,2 miljarder ut ur bolaget i det första. Inte ens Volvo klarar förluster i storleksordningen 30 miljarder per år hur länge som helst.
Med facit i hand är det naturligtvis enkelt att säga att det var fel att genomföra så extremt stora extrautdelningar till aktieägarna som skedde de senaste fem åren. Att en kraftig nedgång på Volvos marknader skulle komma kan knappast ha kommit som en överraskning efter en lång period med mycket positiv utveckling. Volvo skulle ha haft stor nytta av dessa pengar i dagens läge, om inte för att täcka förluster så för att ha möjlighet att köpa upp konkurrenter i kris till en billig penning.
Vi får väl se om Christer Gardell lever upp till sina fina ord och är beredd att bidra med pengar i en eventuell framtida nyemission. Kan man plocka ut pengar ur ett bolag med motiveringen att aktieägarna skall skjuta till pengar när så behövs måste man naturligtvis göra det i en krissituation, annars är man en lurendrejare. Jag tvivlar på att Christer Gardell när det väl gäller är beredd att låta kapitalströmmen gå i motsatt riktning, då är det istället andra, mer ansvarsfulla ägare som får träda fram. För somliga är pengar det enda som räknas och framtiden och de anställda av mindre betydelse. Förhoppningsvis har vi lärt oss en sak av denna kris och det är att män som Christer Gardell alltid visar sig när det går bra, beredda att mjölka maximalt med pengar ur varje bolag de ger sig in i, helt utan att tänka på framtiden. Och när vi nu vet det gäller det att nästa gång säga: här har du ingenting att hämta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)