Oj så spännande - Balderson på väg att avslöjas

I bloggen bokhora läser jag att SvD tydligen kommer att avslöja Bo Baldersons rätta identitet imorgon. När jag som liten grabb läste böckerna om Statsrådet var det av mindre betydelse vilken författare som dolde sig bakom signaturen Bo Balderson men jag har ändå genom åren följt spekulationerna med nöje. Sven Delblanc har ofta nämnts som en trolig kandidat. Det har också framförts teorier om att författaren bakom signaturen kommer att avslöjas först efter dennes död. Det vore onekligen en praktsensation om Willy Kyrklund, som ju dog i lördags, skulle visa sig vara Balderson. Jag tänker inte gissa. Vi får helt enkelt ge oss till tåls.

Uppdatering. Antiklimax. Några bevis för att Olle Adolphsson skulle vara Bo Balderson presenterades inte i SvD och därmed lär spekulationerna fortsätta.

Tyvärr nödvändigt med förbud mot gatumusik i Göteborg

På onsdag träder i Göteborg en ny lokal ordningsföreskrift i kraft som medför vissa begränsningar i rätten att utöva gatumusik på några platser i centrala stan. Ett antal Göteborgsmusiker, främst av lägre rang, opponerade sig igår mot beslutet i en debattartikel.

Jag tycker det är trist med förbud men står i detta fall helt och hållet bakom Göteborgspolitikerna. Vi har aldrig haft några problem med gatumusikanter i Göteborg men för några år sedan började tiggande rumänska zigenare dyka upp med dragspel och trumpeter runt om i staden. Dessa tiggarmusikanter för ett fasligt liv och kan spela samma skitmelodi på hög volym dag efter dag eftersom dumt folk uppmuntrar dem genom att skänka pengar.

Tyvärr omfattas inte Drottningtorget av förbudet vilket gör det möjligt för Mirka att fortsätta spela sin självmordsframkallande melodi även i framtiden. På Drottningtorget ligger inga butiker och trafiken fungerar som ljudbarriär mot omgivningen men det samma kan inte sägas om de av Mirkas tiggarkompisar som spelar på Avenyn. Jag har full förståelse för den butikspersonal som upplever musicerandet som ren tortyr. Det är trist att vanliga hederliga gatumusiker drabbas men eftersom det tyvärr inte verkar vara möjligt att massutvisa de kringstrykande rumänska tiggarna från Sverige är vissa inskränkningar i rätten att spela musik på allmän plats ett nödvändigt verktyg för att skapa acceptabla arbetsförhållanden för butikspersonal samt en trevligare stämning på Göteborgs gator.

För övrigt anser jag att tiggeri bör förbjudas och att utländska medborgare som ägnar sig åt denna verksamhet i Sverige, vare sig de nu är EU-medborgare eller inte, ovillkorligen skall sättas på första bästa flygplan ut ur riket. Landsbygdsläsare kanske har svårt att se problematiken men jag uppmanar er i så fall att ta en promenad genom centrala Göteborg vid nästa besök. Man mer eller mindre snubblar över de rumänska tiggarna och tiggarmusikerna oavsett var i centrum man rör sig.

Brukar du skänka pengar till tiggare eller tiggarmusiker? Hur tänker du då?

"Låt mig hoppa annars gråter jag som en barnunge och gör det ändå"

Citatet i rubriken är inte mitt eget utan syftar på de så kallade Blåvittsupportrar som tycker det är viktigare att hoppa som en barnunge under match än att stödja sitt lag.

Bakgrunden är att Göteborg i år har fått en ny fotbollsarena, Gamla Ullevi, som fungerar som hemmaarena för IFK Göteborg, Gais och Öis. Arenan, som kostade runt 350 miljoner kronor att bygga, är dock inte förankrad i berggrunden vilket har resulterat i att när ståplatspubliken hoppar i takt fortplantar sig vibrationer ner i marken och vidare till närliggande hus där boende upplever att det handlar om en jordbävning.

Det skulle kosta omkring 100 miljoner kronor att bli av med de vibrationer som uppstår när publiken hoppar (pålning ner till berggrunden), vilket naturligtvis är en helt orimlig summa för skattebetalarna att bekosta när det finns en billigare lösning; att ståplatspubliken slutar hoppa i takt.

Det har utvecklats en osund supporterkultur i Göteborg som innebär att många Blåvittsupportrar tycker det är viktigare att under match hoppa som barnungar till en trumma, supa och slåss samt ropa okvädingsord till motståndarsupportrarna än att stödja sitt lag. En "Blåvittsupporter" säger så här i GP: Får man inte jubla och hoppa på en fotbollsarena kan man lika gärna gå och se på tennis.

Om man anser att det är viktigare att hoppa på en fotbollsarena än att se på fotboll och stödja sitt lag, ja då är man ingen riktig supporter och då kan man lika gärna stanna hemma, eller gå och se på tennis.

Jag välkomnar förslaget att avskaffa ståplats helt och hållet på Gamla Ullevi. Om klacken trots det fortsätter att hoppa föreslår jag att man gjuter en svag lutning i golvet framför stolarna. En sådan lutning skulle effektivt sätta stopp för allt långvarigt hoppande eftersom de druckna hopparna knappast har fysik till mer än enstaka hopp i lutning.

Hurra för semestervikarier!

Bilden nedan visar en pocketbok förpackad i wellpapp. Det går alldeles utmärkt att få ner detta paket (brev) i mitt brevinkast. Trots att det går alldeles utmärkt att få ner till och med större paket i mitt brevinkast väljer min ordinarie brevbärare alltid att istället skicka paketet till postens utlämningsställe, där jag får hämta det. En brevbärare som konsekvent tillämpar strategin att klassificera alla brev som skrymmande klarar snabbare av sin runda och behöver inte bära lika tungt.

Jag gissar att min vanliga brevbärare är på semester nu. När jag kom hem från jobbet såg jag nämligen för första gången någonsin ett paket på min dörrmatta. Det måste vara en semestervikarie som ligger bakom detta. Normalt sett gillar jag inte semestervikarier, men gör man ett bra jobb förtjänar man beröm. Bra jobbat, semestervikarien!

Ut med det gamla, in med det nya (snyft)

När jag skulle slänga min gamla Hitachi såg jag att det stod 1992 där bak. 1992! Sådan kvalitet får man inte längre. De skräptvapparater man numera hittar i butikerna tror jag man får vara glad om de håller i fem år.

Min gamla Hitachi åkte alltså ut idag. Jag hade den redan i mitt gamla pojkrum. En riktig trotjänare med andra ord.

Tanken var att sovrumstvn skulle ersättas med en ny sovrumstv. När jag idag kollade runt i butikerna blev det dock ganska uppenbart att det bästa var att köpa en ny tv till vardagsrummet och degradera vardagsrumstvn till sovrumstv. Så skedde också. Tjockisen åkte in i sovrummet och en slank och smidig svarting hamnade framför soffan.

Jag är ganska nöjd trots att köpet inte alls var genomtänkt. Jag åkte till butiken för att köpa en sovrumstv av mindre format men ändrade åsikt på plats och hade därför inte researchat rätt tv-modeller. Köpet blev av denna anledning något av en chansning. En billig chansning dock.

Förlust

Idag var det dags för min sovrumstv att för sista gången skänka sin ägare några minuters glädje. Mitt under Lilla huset på prärien började bilden krympa ihop och efter någon minuts dödskamp återstod endast ett svart streck mitt i rutan. Jag hörde Laura Ingalls gråta men kunde inte längre se henne.

Jag har tillbringat många kvällar med min kära Hitachi men nu är det dags för oss att gå skilda vägar. I natt får jag sova ensam. Jag skall ge mig ut på jakt efter en ny tv redan imorgon. Det gynnar ingen att sitta hemma och gråta över det som har hänt, bättre då att ta nya tag direkt.

Israel sänder ut fredstrevare

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu höll ikväll sitt linjetal om den israelisk-palestinska fredsprocessen (eftersom svenska mediers rapportering inte är att lita på när det gäller Israel kände jag mig manad att själv se talet i direktsändning). Israel kräver inte mycket av palestinierna. Netanyahu är beredd att acceptera en palestinsk självständig stat som existerar sida vid sida med Israel, under förutsättning att denna är demilitariserad och att palestinierna tydligt erkänner Israel som det judiska folkets hemland. Vidare kräver Israel att den palestinska flyktingfrågan löses utanför Israels gränser samt att Jerusalem odelad är Israels huvudstad.

Vi tar det i punktform. Palestinierna får sin stat om de:

1. Erkänner staten Israel som det judiska folkets hemland.
2. Inte kräver att palestinska flyktingar skall få återvända till Israel.
3. Accepterar att den palestinska staten skall vara demilitariserad och inte utgöra ett hot mot Israels säkerhet.
4. Accepterar ett odelat Jerusalem som Israels huvudstad.

Nu är det upp till palestinierna att visa hur villiga de är att uppnå fred. Det blir allt mer uppenbart att ansvaret för att fred ännu inte råder helt och hållet vilar på palestinierna.

DN Sydsvenskan SvD AB

Göteborg m m.

Göteborg är en så kallad evenemangsstad. Detta innebär att utsocknes, främst barnfamiljer, bönder och danskar, tar över staden under sommarmånaderna. I helgen är det extra illa eftersom såväl något slags fotbollsmästerskap som ett motorevenemang drar till sig stora skaror besökare. Det är alltså bäst att hålla sig borta från centrum så gott det går.



Tempelriddareorden är en trevlig förening. Enligt deras stadgar får man inte fotografera ordens medlemmar. Tydligen måste någon tempelriddare ha tittat ut genom fönstret och åkallat högre krafter...




...jag blev nämligen attackerad av en arg fiskmås precis efter att jag fotograferade riddarnas fastighet. Ni ser den jäveln sittandes på lyktstolpen mitt i bild. Fiskmåsen angrep mig flera gånger och försökte dessutom bajsa på mig, utan att lyckas träffa rätt. Jag är en fågelvän och tycker mig inte ha förtjänat ett sådant respektlöst bemötande. Man bör inte skjuta fåglar på öppen gata mitt på dagen mitt i stan men ett tag var det riktigt nära att fiskmåsungarna blev föräldralösa.




Ett stenkast från Tempelriddarna ligger Hagakyrkan i vilken riddarna ägnar sig åt sina hemliga riter nattetid. Hagakyrkan är byggd som ett fort med tjocka tegelväggar och högt placerade fönster. Det går utmärkt att tillfälligt förskansa sig i Hagakyrkan och andra liknande kyrkor vid ett eventuellt massivt zombieutbrott. I första hand bör man dock söka sig till områden med låg befolkningstäthet om man vill skydda sig. Först när alla flyktvägar är avskurna bör man förskansa sig i lämplig byggnad.




Rosenlunds kraftvärmeverk är så extremt fult att man nästan blir lite kär, trots att man inte kan kalla byggnadskomplexet för något annat än en styggelse i Göteborgs stadsbild.

Det stora postrånet, Ebba och jag

13 klantar till postrånare dömdes idag till löjligt låga straff för bland annat grovt rån och angrepp mot polisens helikoptrar. Komplett namnlista hittar man här och inte, som är brukligt i många andra länder, i dagstidningar och på tv-nyheterna.

***

Normalt sett skulle jag kanske ha retat upp mig över Sveriges daltande med yrkeskriminella men eftersom jag ikväll kan spana in überbejben Ebba Blitz i Draknästet orkar jag inte riktigt bry mig om vad som händer ute i samhället.

I kvällens avsnitt av Draknästet hoppas jag få svar på frågan om Gunilla von Platen överhuvudtaget har några pengar att satsa, hennes ständiga "Nej tack" börjar bli tjatiga. Gunilla, Ljubo "korvkiosken" Mrnjavac och Richard "rosa strumpor" Båge bildar tyvärr Draknästets pinsamma B-lag i förhållande till Sven Hagströmer och Mats Gabrielsson. Förhoppningsvis byts dessa tre personer ut till nästa säsong. Ersättarna bör vara förmögna på riktigt, som Mats och Sven, och inte behöva säga nej till alla idéer på grund av brist på pengar.

Om valet

Jag uppskattar mycket att Alf Svensson och Marit Paulsen valdes in i Europaparlamentet. Det finns alldeles för få svenska politiker med livserfarenhet. Både Alf Svensson och Marit Paulsen visar att människor inte automatiskt är färdiga att slängas på soptippen bara därför att de har fyllt 70 år.

Alf Svensson kryssades förbi den blott 30 år gamla Ella Bohlin, vilket har fått en och annan ung feminist att vädja sitt missnöje. Jag är själv ungefär lika gammal som Ella, men är ändå av uppfattningen att 30-åringar endast i undantagsfall bör vara valbara till lagstiftande församlingar. 30-åringar saknar helt enkelt den livserfarenhet och den mognad som kan krävas av människor vars uppgift det är att stifta lagar som berör en hel befolkning (två exempel på Ellas ungomliga oförstånd är att hennes huvudvalfråga var att hindra vanligt folk att köpa så mycket alkohol de vill utomlands samt att hon öppet visade sin bitterhet, ja rentav tjurade, i pressen efter förlusten mot Alf).