För att få lite avkoppling från alla halvtaskiga tv-serier (Revolution, Falling Skies, Continuum) jag sett på sistone tyckte jag det var lämpligt att läsa ikapp mig på dystopiområdet. Boel Bermann debuterade förra året med den inte särskilt omfångsrika dystopin Den nya människan. Upplägget är till en början identiskt med det i (the) Children of men (dystopisk roman av PD James som blev film 2006), dvs mänskligheten blir helt plötsligt steril och det föds inte längre några barn. Det här är inte någon bokrecension och jag nöjer mig därför med att konstatera hur underbart härlig en värld utan barn skulle vara, åtminstone de första 20 åren eller så. Inga snoriga och skrikande ungar på bussen, inga föräldrar som på fikarasten måste berätta vad deras bortcurlade avkomlingar hade för sig i helgen, inga lekplatser som tar upp utrymme på bra platser i Slottsskogen.
Ingen bokrecension, som sagt. Fortfarande ekonomiblogg. När man värderar aktier ägnar man sig normalt åt att diskontera ett företags framtida kassaflöden. Hur skulle mänsklighetens nära förestående utdöende påverka aktiebörserna? Föds inga barn på 50 år är civilisationen och därmed företagens vinster utplånade. Är det någon idé att spara pengar om man vet att mänskligheten skall gå under? Skiljer sig vetskapen om att mänskligheten skall gå under från vetskapen att DU/JAG kommer att gå under om 50 år, kanske tidigare, kanske lite senare? Dystopisk nationalekonomi är ett område som länge har försummats när det gäller tilldelningen av forskningsmedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar