tisdag 27 november 2012

5-årsjubileum, del 3 - Politiken

Vid sidan av bloggens banbrytande insatser för ekonomijournalistiken har Sparsamt leverne även gjort sig ett namn inom den politiska analysen. I ett Sverige där debattklimatet allt mer kommit att likna det i en totalitär regim stod bloggen Sparsamt leverne upp för det som var rätt och riktigt. Den rasism och antisemitism som länge frodats på kulturredaktioner, i förorten och bland politiker från båda blocken, undgick aldrig kritik. Vad än författare som Henning Mankell eller politiker som Lars Ohly sade om det israeliska folkets rätt att existera stod bloggen upp för det som var rätt och riktigt och inte ens under brinnande Gazakrig, när en andra kristallnatt nästan föreföll önskvärd bland medie- och kulturetablissemanget, vek bloggen ned sig. Rasism och antisemitism skall bekämpas varhelst den uppenbarar sig, vare sig det nu är på den gamla nazistblaskan Aftonbladet eller bland muslimska ungdomar i Rosengård.

I ett Sverige som allt mer kom att präglas av självhat och där folket från småskolan och uppåt fått lära sig att inte göra sin röst hörd, stod denna blogg upp för demokrati- och yttrandefrihet, på nätet, på gator och torg och i Sveriges Riksdag, ja överallt där det fanns svenskar som inte fick utlopp för sina tankar framstod Sparsamt leverne som en frihetens fyrbåk. Pressad som han var av arbete och privatliv var produktiviteten inte alltid den högsta men, som en kommentator uttryckte saken: de få inlägg som ges liv och kraft i skrift är som lysande stjärnor mot internets dunkla fond!

Det hårda politiska arbetet skulle visa sig ge resultat och en kväll i september 2010 föreföll det återigen som om Sverige gick en ljus framtid till mötes. Den trötte bloggaren kunde med gott samvete lägga ner pennan, förvissad som han var om att debatten skulle leva vidare på egen hand. Men tiden gick och regimen blev mer och mer repressiv, hatisk och fientligt inställd till allt som är gott. Kanske var tiden inne att åter låta de skönt formade och rappa fingrarna smattra över tangentbordet likt en Picinae med vittring på en fet och smaskig larv?

4 kommentarer:

cavatus.wordpress.com sa...

Underbart inlägg! Läser din blogg ofta men kommenterar aldrig. Men detta fick mig att reagera. Vilken skribent! Du behövs verkligen i kampen om det fria ordet. Avsätt tid för detta. Den anti-intellektualism som de "icke önskvärda" ständigt förknippas med, måste bekämpas på alla plan. Du är ett lysande exempel på att så inte är fallet.

Jag vet inte om du läser Julia Caesars krönikor på Snaphanen. Där har du en pennans mästare. Här finns en länksamling:

www.korta.nu/jc

Låt dig inspireras och välkommen in i den fortsatta kampen för att få åsiktsdiktaturen på fallrepet. Jag tror vi är nära nu!

Anonym sa...

Hahaha, stora tankar om dig själv ser jag. är du anonym på bloggen eller är du öppen med vem du är? Om du är anonym blir hela inlägget patetiskt :)

Gustav sa...

Anonym:

Tack! Lämna ditt namn och telefonnummer så ringer jag upp.

Arlav sa...

Bloggaren är blygsam och ödmjuk som alltid, det är faktiskt svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst..
Till sign "Anonym den 29 nov", anonym på nätet är det oftast lämpligt att vara i dagens Sverige, stenkastare finns överallt.
På min förra bostadort hade vi stenkastande etniska grupper och på den nuvarande har vi AFA.