Det svenska valsystemets brister

Nej, Sverige är inte världens främsta demokrati trots att vi får detta påstående inpräntat i oss från förskoleåldern och uppåt. På punkt efter punkt brister det svenska valsystemet och i en internationell jämförelse står vi oss slätt.

1. Systemet med valsedlar riskerar valhemligheten och underlättar valfusk. I nästan alla andra länder förser myndigheterna de röstande med en valsedel där samtliga partier som är kvalificerade att delta i valet finns upptagna. Väljaren behöver med detta system inte stå framför ett bord och välja vilken/vilka valsedlar han skall ta samtidigt som andra i vallokalen ser vad som händer. Alla partier behandlas lika med ett sådant system. Det är upp till myndigheterna att utrusta vallokalerna med tillräckligt många valsedlar och det finns ingen möjlighet för antidemokrater att stjäla ett visst partis valsedlar. Det svenska valsystemet underlättar även valfusk på så sätt att samhället flödar över av valsedlar, det går säkert 20 valsedlar per väljare. I de länder där alla partier finns representerade på en valsedel har myndigheterna kontroll på antalet valsedlar och det är svårare att smussla ner extra sedlar i rösturnorna.

2. I Sverige finns ingen lagstiftning om likabehandling av partier. Moderna val avgörs i medierna. Det krävs exponering i tv-nyheter, debattprogram och tidningar för att nå ut till väljarna med sin information. Det svenska systemet ger medierna rätt att diskriminera partier och kandidater men även att bedriva kampanj för andra partier och kandidater. Det finns inga lagar som garanterar lika medieutrymme för de partier som tillåts ställa upp i valet. I t ex USA mäter man på sekunden den tv-tid republikanernas kandidat har fått och ser till att demokraternas kandidat får lika mycket tid. Bjuds en kandidat in till ett program skall även den andra kandidaten få möjlighet att medverka i samma program vid ett senare tillfälle.

3. Partier och kandidater behöver inte redovisa varifrån de får sina pengar. Sverige är snart det enda landet i världen där partier och kandidater inte behöver redovisa hur de finansierar sin verksamhet. Särintressen kan skänka mångmiljonbelopp till ett parti i utbyte mot vad som helst utan att väljarna har minsta möjlighet till insyn.

4. En politisk nämnd hanterar valklagomål. I Sverige är det Valprövningsnämnden som avgör de valfrågor som har överklagats och t ex hanterar frågor om valfusk. Valprövningsnämnden består av 7 ledamöter varav ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ordföranden får inte samtidigt sitta i riksdagen. Övriga sex ledamöter utses av riksdagen och brukar vara riksdagsledamöter. Nämndens sammansättning speglar riksdagens partisammansättning. En socialistiskt dominerad Valprövningsnämnd kan alltså ha att pröva den borgerliga oppositionens klagomål rörande valfusk i riksdagsvalet som har gynnat de socialistiska partierna (eller tvärtom). Ja, så funkar det i Sverige! Politikerna avgör själva om valet har gått rätt till eller inte! I andra länder hanteras dessa frågor i självständiga domstolar, se t ex fallet Bush/Gore i USA.

5. Sverige går till val en gång vart fjärde år vilket är extremt sällan jämfört med andra länder (Europaparlamentsvalet undantaget eftersom detta val förekommer i alla EU-länder och därmed inte påverkar jämförelsen). Det faktum att svenskarna så ytterst sällan får rösta påverkar möjligheten att utkräva politiskt ansvar via val. Antalet val kan ökas på främst två sätt, båda är mycket vanliga runt om i världen. Det ena sättet är att ha skilja på lokala och nationella val. Det andra sättet är att inte välja samtliga ledamöter till parlamentet vid ett och samma tillfälle. En kombination av de båda alternativen är också möjlig. Allt är bättre än det svenska systemet med val endast vart fjärde år.

Det svenska politiska systemet har utvecklats till en sluten klubb för en politisk adel. Någon debatt om det demokratiska systemets uppbyggnad förekommer knappast. Det behövs nytt blod i riksdagen. Problemet är att det svenska valsystemets uppbyggnad verkar konserverande. De etablerade partierna har stora konkurrensfördelar gentemot uppstickarpartier. Vi skall därför inte förvänta oss att de etablerade riksdagspartierna på egen hand kommer att genomföra några förändringar i Sveriges demokratiska system.

GP SvD DN