Jag kom, som rubriken antyder, precis på en sak. Jag var ju på bokmässan igår. Befinner man sig i en monter på bokmässan får man räkna med att folk kommer fram och vill prata om än det ena, än det andra. Däremot slog det mig precis att jag faktiskt blev antastad två gånger även när jag promenerade förbi montrar.
Första gången var det en man från Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien. Den trevlige mannen, av iransk börd, frågade mig om jag visste vem mannen på bilden på ett flygblad var. Javisst, det är Ayatolla Khomeini, svarade jag utan att närmare studera bilden. Det visade sig vara Lars Leijonborg och jag kände mig lite dum. Det viktiga är dock inte vad flygbladet som sådant handlade om eller att det finns modiga människor som vågar lämna en religion trots risken att halshuggas.
Nej, det viktiga är att jag några timmar senare för andra gången blev stoppad i mässgången.
Jag hade gått vilse med en kopp kaffe och ett maffigt wienerbröd i händerna, då ännu en trevlig man gick fram till mig. "Vill du inte dricka ditt kaffe borta hos oss i montern", frågade han. "Vi har många trevliga böcker du kan läsa." Jag tittade bort mot hans monter och såg att han kom från Humanisterna.
Såväl Ex-muslimer som Humanisterna är anti-religiösa sammanslutningar som vill motverka vidskepelse och religiöst inflytande i samhället.
Vilka signaler sänder jag egentligen ut när jag i stilla mak promenerar fram på ett trångt mässgolv? Jag sympatiserar i och för sig med båda dessa organisationer men att jag har en tydlig stämpel i pannan oroar mig.
Jag undrade förresten varför den unge mannen i Livets Ords monter stirrade så misstänksamt på mig när jag bläddrade i en bok av Ulf Ekman. Jag gillar Ulf Ekman. Han är en av Sveriges absolut främsta talare. Han har en enastående karisma och är mycket rolig att lyssna till. Jag delar inte hans religiositet men uppskattar hans kvaliteter ändå. Jag var på väg att fråga om Ulf Ekman själv väntades dyka upp när jag såg hur konstigt den unge mannen stirrade på mig. Nu vet jag.
Tydligen behöver man inte ens titta på mig. Jehovas Vittnen knackar på alla dörrar utom min. Jag vill också ha besök av Jehovas Vittnen, det eller så får Humanisterna börja med hembesök.
5 kommentarer:
Du kan få mina Jehovasar om du vill. De ringer alltid på dörren när jag inte är presentabel och eftersom det tar så lång tid för mig att få på mig kläderna hinner de gå. Men de ser ganska vänliga ut när jag spanar på dem genom titthålet.
Några planer på att ta fler kort på högblanka ytor förresten?
Inte på ett tag än men nästa gång jag besöker Der SS-Mann och handlar jeans för 99 kr lovar jag att du blir den första att få se dessa bilder. Skorna är förresten fotriktiga Ecco, något annat vore dumt att ha på sig på mässan. Över min blå jobbartröja (gratis) bär jag en vind- och vattentät Haglöfs-jacka. Jag hade förresten stora problem men jobbtröjan. Den hade hängt på tork och därmed fått ett streck rakt över bröstet. Först trodde jag att det gick att gnugga bort detta streck men så var inte fallet. Jag var tvungen att ta fram strykjärnet.
Gustav, nu även modebloggare.
Det finns visst oanade djup hos dig. :) Och "kan hantera ett strykjärn" åker direkt upp på pluslistan. :)
Skicka en kommentar